Kurt Hedström stängde av väckarklockan, kysste sin fru försiktigt på kinden och klev ur sängen. Han drog på sig sin slitna morgonrock och gick ut i köket. En timer hade redan satt på kaffet åt honom och smörgåsen hade söta fru Siv brett åt honom igår kväll. Allt var klart. Bara att sätta sig och äta.

Att kliva upp klockan 4 varje morgon och även varannan lördag är ingen höjdare om Du frågar Kurt, men är man bagare så är man. Folk vill ha sitt bröd och gårdagens limpor går inte att sälja inte. Nä, upp före tuppen och iväg till bageriet. En riktig karl gnäller inte, han sätter sin deg och visslar en trudelutt.

I hissen ner mötte han tidningsbudet. De brukar mötas nästan varje morgon men pratar inte med varandra mer än med en liten diskret nick. Vid den här tiden på morgonen är samtal inget som lockar tycker Kurt.
Den iskalla morgonen hade lämnat ett lager frost på bilrutan och Kurt skrapade ilsket bort den stenhårda ytan med hjälp av en isskrapa och sina bara händer. Fingrarna stelnade av kylan och det värkte alldeles förskräckligt. Men en riktig karl gnäller inte, han bara skrapar på och visslar en trudelutt.

Under den 5 kilometer långa bilresan till bageriet tänkte Kurt igenom dagen. Bageriets ägare, Nina Palm, tycker att de ska satsa på lite nyttigare bröd och vill få in det hälsosamma och ekologiska i sortimentet. Frågar man Kurt tycker han att hälsokost är trams, men visst, det är bara att baka på. Idag skulle han för första gången baka nyttig jullimpa. Helt fritt från vitt mjöl och mörk härlig tjock sirap. "Som något jädra barkbröd" tänkte Kurt när han svängde in på parkeringen, ställde bilen och gick in.

Inne på bageriet var allt redan i full gång. Nina sprang omkring och rabblade saffransbrödsrecept, Lill-Leffe stod med deg upp till armbågarna och Steve tog ut dagens första pepparkakor ur ugnen. Sura, trötta och tidiga morgnar är inte ingen höjdare, men doften av nybakat bröd kan få vilken sur gammal gubbe som helst att gå igång. Kurt log mot sina arbetskamrater och gick in i omklädningsrummet och satte på sig sina välanvända och mjöliga bagarkläder.

När han kom ut till sin plats låg ett för honom helt nytt recept på bänken. Enkel jullimpa. Dinkel, nejlikor, yoghurt och honung. Inget vanligt mjöl och inget socker. Men en riktig karl gnäller inte, han bakar sitt barkbröd och visslar en trudelutt. Degen fick en konstig konsistens och gick inte alls att knåda eller knappt ens hantera. Ingen jäsning, inget svällande och ingen varm tjock växande deg i en bunke med rutig handduk över. Men Kurt bakade på och tretton nyttiga limpor senare kände han sig nöjd när han satte sig vid fikabordet och åt upp fem nybakade pepparkaksgummor.

Prick klockan sju låste Nina upp ytterdörren till den lilla butiken och några kunder kom in från kylan och hälsa god morgon. De köpte sina dagliga bröd och försvann sen lika snabbt ut i ruset utanför. Vid halv åtta klev en välkänd person in genom dörren. Kurt fick syn på sin trevliga granne Märta som bor vägg i vägg. Hon liksom svepte fram över golvet med sin långa kappa och snöiga rullator. Märta ville prova något nytt och Kurt skrockade och skojade och frågade om hon var sugen på barkbröd, för då hade han verkligen något att rekommendera. Märta blev eld och lågor och sa att det är aldrig för sent att prova något nytt eller att bli hälsosam, så tre jullimpor kunde hon gott kosta på sig. För nog går de väl att frysa?

Vid lunchtid styrde Kurt kosan hemåt igen och han såg fram emot en kopp te med Siv framför TVn. En kopp te och ett kokt ägg står alltid serverat när han kommer hem från sitt jobb. Så även idag.

Han kysste sin fru rätt på munnen när han klev in, hängde av sig rocken och gick in och satte sig vid bordet bredvid sin fru. De samtalade lite om hur dagen varit och om de skulle hitta på något mysigt till kvällen.

Plötsligt stelnade Siv till och frågade chockat "Men Kurt, var är Din vigselring?".

* * * * *

Skrivet av Susanne