Laila Sundlöv stängde av sin väckarklocka och låg och drog sig alldeles för länge. Det hemska mötet med chefen börjar inte förrän klockan nio, tänkte hon och obehagliga rysningar gick genom kroppen. Det var för en vecka sen som chefen hade kontaktat henne och bett om att få boka tid för möte. I tider som dessa kunde det bara betyda dåliga saker tänkte Laila medan hon klev ur sängen och gick in i badrummet.

Frukost är inget som tillhör vanligheterna hemma hos Laila. Istället brukar hon bre ett par mackor och ta med sig till halv tio-fikat. Då smakar det gott med något i magen. Så som alla andra dagar bredde hon några mackor och stoppade ner i sin snygga plåtlåda med en gorilla på. Plötsligt fick hon en idé. Hon fixade snabbt några mackor till chefen också. Kanske kunde det göra hans ton lite mildare och hela mötet kanske aningen trevligare? Det är ingen hemlighet att Laila är lite rädd för sin chef. Han är så lynnig och knepig brukar hon säga när hon uttrycker sig milt.

Hon borstade snabbt det långa lockiga bruna håret och satte upp det i en slarvig knut. Sen iväg till jobbet med andan i halsen.

I tre år har hon jobbat på mäklarfirman nu. Hennes dröm har aldrig varit att hålla på med mäkleri och sånt, men ett jobb är ett jobb och för tre år sen behövde hon ett. Hon fick syn på en annons i tidningen och tänkte att assistent lät kul. Så på den vägen är det. Visst trivs hon fantastiskt bra med alla kollegor och jobbet i sig. Om det bara inte vore för den hemske chefen. Antingen skäller han eller så säger han ingenting alls. Laila föredrar ofta det första. Tystnaden kan vara värre än tjuriga kommentarer om man frågar Laila. Jobbet hade varit perfekt om det inte vore för honom.

Den här morgonen önskade Laila att bussresan till jobbet skulle vara en hel evighet. Det kändes som att det skulle kunna varit dagens uppgift att sitta och se ut genom fönstret och titta på alla människor och bilar som for omkring ute på gator och trottoarer. Nervositeten sved i magen och ibland fick hon svårt att andas. Hon försökte tänka på annat men hela tiden kom chefens ansikte upp i tanken och förstörde. Ett leende spred sig dock på hennes läppar när hon tänkte på vad kollegan Lina och hon brukar säga om chefen. "Har han bitterbrallorna på sig jämt eller?". Ett uttryck de kommit på efter att ha varit och lyssnat på Mia Törnblom när hon berättade om offerkoftor och annat. Bitterbralla är ett bra ord tycker Laila och Lina.

Prick klockan nio kom chefen ut och ställde sig vid Lailas skrivbord. Han blängde på henne och pekade på klockan. Inte ett ord, bara denna fruktansvärda tystnad. Laila packade snabbt ihop block, penna och macklådan, tog en snabb tur förbi kaffeautomaten och hämtade två koppar kaffe och smög in till chefen som nu satt och stirrade på en massa excel-ark på datorskärmen. Laila satte sig med en diskret suck, drog in magen och försökte andas normalt för att inte svimma av.

"Jag tog med lite fika" viskade Laila diskret och visade med handen att chefen fick ta om han ville. "Jag har precis fikat" svarade chefen surt och glodde vidare in i skärmen. Laila tog en klunk kaffe och öppnade sin plåtlåda och tog en macka. Hon tuggade sakta och försynt och stirrade ut genom fönstret och försökte samla ihop tankarna och tänka klart. Ett djupt andetag och in med magen igen.

"Jag har tänkt en del på dig och på ditt arbete" kläckte chefen ur sig efter några ytterligare minuters stirrande på skärmen. "Hur tycker du själv att det går här för dig" frågade han och spände ögonen i henne. Hon tuggade snabbt ur munnen och svalde vad som kändes som en halv macka. "Jag trivs väldigt bra och kämpar på så gott jag kan..." svarade hon medan hon kikade under lugg mot chefens håll. Chefen skruvade på sig och satte sig sen långt ut på stolskanten och lutade sig bakåt så att den stora magen pyste över byxkanten och en liten glipa i skjortan visade alldeles för stor del av den djupt sittande navlen. Han la armarna bakom nacken och sträckte nonchalant på sig och frågade sen om han kunde få ångra sig och ta en macka i alla fall. Laila plockade snabbt upp en macka till honom och en ny till sig själv och föste hans kaffekopp lite närmare för att han skulle känna sig välkommen att ta den. "Jag skulle vilja säga att du gör ett strålande jobb Laila" sa chefen och tog en tugga. "Jag skulle vilja fråga dig om du vill gå vidare i detta yrke och lära dig mer och bli mäklare på riktigt här hos oss..." sa han plötsligt.

Laila blev röd i ansiktet och fick svårt att andas. Va? Vad sa han? Hörde hon rätt? Hon bet en bit av mackan och tuggade och kände plötsligt hur hon bet i något hårt. Hon blev stel och oroade sig lite för om hon bitit av någon tand. Diskret la hon servetten mot munnen och spottade ut det hårda hon just bitit i. Innan hon hann svara pratade chefen vidare om hur mycket han gillar henne och att han gärna satsar på henne nu när han själv bestämt sig för att dra ner på arbetet. Han fick plötsligt en annan blick och ett helt annat uttryck i ansiktet och berättade sen om hur dåligt han mått de senaste åren på grund av att hans fru velat skiljas på grund av att han jobbat för mycket och hur gärna han vill satsa på sin familj som han så många år försummat. Laila blinkade bort tårarna i ögonen och stoppade försiktigt ner servetten i fickan. "Ja, jag vill gärna..." viskade hon försynt och fick för första gången på flera år se sin chef le.

Efter mötet störtade Laila in på toaletten. Tur att hon tagit med sig mackor och fika för annars hade de nog svultit ihjäl. Tre timmar hade de suttit och pratat och vad som först hade verkat som ett mardrömsmöte hade förvandlats till något otroligt trevligt och givande. Rörd av allt som hade hänt snöt hon sig i en bit toalettpapper och tittade sig i spegeln. Läppstiftet hade hon ätit upp för länge sen och hon stoppade ner handen i fickan för att ta upp stiftet och bättra på. Den snuskiga servetten låg kvar i fickan och med stor avsmak drog Laila upp den och slängde den i papperskorgen. I samma sekund som hon slängde den hörde hon ett klingande mot det hårda golvet och blicken föll ner och hon blev väldigt förvånad när hon såg att det låg en ring på golvet. När hon tog upp den såg hon att det var en vigselring. Hur hade den hamnat i hennes macka?

Skrivet av Susanne