Hur tråkigt får det vara utan att polisen kommer? Tiden går så oerhört långsamt. Ingenting får klockan att gå fortare. Precis så tänker Frida Norqvist 7 år. Hon ligger på sin säng och tittar ut genom fönstret, mamma och storasyster sitter i vardagsrummet och tittar på någon himla fest på TV. Frida tittade också förut, men det hände ju ingenting. De bara åt och åt och åt och åt hela tiden. Ibland så var det någon gammal gubbe som pratar på något språk som man inte förstår. Pappa är på jobbet och Frida önskar att han var hemma, för då hade de kunnat bygga med lego. Frida fick världens coolaste polisstation när hon fyllde år i september. Den brukar hon och pappa plocka isär och bygg ihop igen. Det finns en helikopterplatta på taket och fängelsehåla för bovar. Men varken mamma eller storasyster vill bygga med lego, de vill bara titta på den där tråkiga festen.

Idag i skolan övade hela klassen inför luciatåget på fredag. Frida ska vara lucia och pappa har köpt nya batterier till luciakronan och de har testat lamporna flera gånger nu. Pappa har strukit lucialinnet, och nu hänger det på dörren till klädkammaren och väntar. På sina små fingrar räknar hon dagarna till lucia, bara imorgon kvar, sen är det fredag, och då ska de gå luciatåg. Lite nervöst är det. För i år ska hon läsa första adventsversen. Fröken har skrivit ner alla de fyra verserna på små papper och Frida har läst sin vers så många gånger att pappret är alldeles knöggligt. När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt, och jubelpsalmen klingar, i helig tid Advent. Om pappa hade varit hemma hade han fått öva med henne, kanske skulle hon kunna öva med mamma…? På väg ut till vardagsrummet ångrar hon sig och går tillbaka till sitt rum.  Hon lägger sig på sängen igen och kastar upp den gröna Bolibompadraken i luften. Hon är faktiskt ganska bra på att kasta upp saker i luften och fånga dem igen. Det sa i alla fall hennes gympalärare Pelle. Kastar hon riktigt hårt nuddar draken taket. Draken har hårda vita blanka ögon och ser ut att vara bra på att lyssna på barn som övar på adventsverser. När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt, och…. Vad var det nu…? Jubel något… Varför ska det alltid vara så svåra ord? När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt, och jubelpsalmen klingar, i helig tid Advent. Jubelpsalm? Vad är det? Frida vet vad en psalm är, det är sånna där sånger som man sjunger i kyrkan när det är jul. Men vad är jubelpsalm?  

Frida går upp från sängen och klättrar upp på skrivbordet och tittar ut genom fönstret. Det är mörkt på andra sidan glasrutan. Hon andas mot rutan och den blir alldeles vitt. I fönstret hänger en röd pappersstjärna, det är bra att den lyser, för då har nog tomten lättare att hitta. Tomten! Frida kommer på att hon har glömt att skriva önskelista till tomten. Hur många dagar är det kvar till julafton… 1, 2, 3, 4… 13 dagar kvar. Om 13 dagar kommer tomten och Frida har inte gjort någon önskelista än.

Hon öppnar översta skrivbordslådan och tar fram papper och kritor. I lådan ligger också en leksakskatalog. Det är lite mörkt i rummet, så hon tänder skrivbordslampan och börja bläddra i katalogen. De första sidorna är bara för småbarn, men sen blir det bättre. Hon bläddrar förbi sidorna med Barbiedockor, det är ju ändå helt omöjligt att leka med dem. Förra året fick hon en Barbie med häst av mormor, men det gick ju inte att leka med den, Barbie kunde inte sitta på hästen, hon bara ramlade av hela tiden. Helt värdelöst. Det är bättre med lego. Gubbarna kan i alla fall sitta på sina hästar och motorcyklar. Legosidorna glittrar i Fridas ögon. Ett piratskepp… det vore roligt. Eller en riddarborg, eller en söderhavsö med pirater och apor i palmerna. Det tar så lång tid att skriva allt på pappret, så Frida tar fram saxen och börjar klippa ut bilderna istället, det går fortare. Bara att limma fast dem på pappret. Det är lite svårt att limma, det blir klibbigt på fingrarna och legobilderna fastnar där istället för på pappret. Men till sist får hon fast bilderna och tror att tomten ska förstå hennes önskelista ändå.

Längre fram i katalogen finns det massor av fina pärlor också. Hon klipper ut bilder på dem också. Hon har redan massor av pärlor, men det fanns så många fina. Nu är önskelistan snart färdig. Både på fram- och baksidan av pappret är fullt. Nu har tomten massor av saker att välja på.

När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt, och jubel…. Åh nej! nu har hon glömt bort det där ordet igen… Jubel… jubel… jubel. Nej! Det går bara inte att komma ihåg det där dumma ordet. Det är bara en dag kvar innan hon måste ha lärt sig ordet utantill. Onödigt att ha så svåra ord. Det finns nog ingen som vet vad det ordet betyder ändå.

Det känns som om Frida har varit i sitt rum hela kvällen. Men det är nog inte så, men det känns så. Hon vet inte riktigt vad hon ska göra nu, tiden går så långsamt. Önskelistan till tomten är färdig, det behövs bara ett kuvert, men det har mamma i kökslådan. Frida hoppar ner från stolen och går ut till köket. På köksbänken står en hel bricka med knäck, det måste vara flera hundra små formar med knäck. Ingen kommer att märka något om hon tar en, eller två. En stoppar hon i munnen, den andra stoppar hon ner i fickan på mysbyxorna. Knäcken är god, men lite svår att tugga. I kökslådan finns det jättemånga kuvert, både stora och små. Hon tar ett som är lagom stort och går tillbaka till sitt rum. Försiktigt viker hon ihop pappret, stoppar ner det och skriver sen TILL TOMTEN på kuvertet med röd krita. När hon går till skolan imorgon ska hon lägga det i brevlådan.

Det har blivit sen kväll och Frida har tagit på sig nattlinnet och lagt sig i sängen. Hon har släckt lampan och försöker komma ihåg adventsversen. När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt, och jubelpsalmen klingar, i helig tid Advent. Jubelversen! Ja! Nu går det! Nu kan hon! Jubelversen! Hurra! Äntligen!

Skrivet av Therese