Ulla-Britt Westgårdh vet om att hennes grannar tycker att hon är skvallrig. Hon har även hört ryktesvägen att det finns de som kallar henne för Skvallertanten. Fast hon tror verkligen att alla är intresserade av skvaller innerst inne. Att folk i allmänhet och grannar i synnerhet är så sjukt nyfikna att det inte är vetigt. Det är hennes starka övertygelse.

Hon älskar att stå i köksfönstret och spana ut över gården. Ställer hon sig riktigt nära fönstret och tittar nedåt kan hon se busshållplatsen. Hon vet exakt vilken tid folk åker till jobbet och står och tittar när de kommer hem så att de inte är försenade eller hittat på något annat på vägen.

Det är liksom som ett begär hon har. Hennes man Sture anser att det är sjukligt. Allt som oftast säger han att hon borde söka för det där. Ulla-Britt förstår inte vad han talar om. Man bör ha kontroll över sina grannar anser hon. När man bor så nära inpå varandra är det viktigt att man har kontroll. Hur ska man annars kunna ana oråd om något går snett.

En gång har hon ju ändå rett ut ett brott. Jo men visst, hon hade tillräckligt med information och tips för att kunna tipsa polisen om vem det var som hade stulit Magnussons barnvagn den där kvällen för tio år sen. Jo visst hade hon det. Magnussons var tacksamma och även om det visade sig att det bara var några ungar som hade lekt med vagnen och sen glömt att ställa tillbaka den, så kände hon sig både nöjd och lite märkvärdig över sin insats. Rätt ska vara rätt. Hon tvekar verkligen inte att gripa in om det behövs. Och det gör det. I ett såhär stort hus händer det en massa saker varje dag som folk inte har en aning om.

Ta den där unga söta magra Lena på våning 3 till exempel. Hon som skänkte bort allting och flyttade. Inte alla grannar känner till vart hon tog vägen men Ulla-Britt har minsann hört henne prata franska i sin mobiltelefon i porten flera gånger. Och alla vinflaskor med franska etiketter som hon sett att tjejen kastat i glascontainern sen då. Jo visst, det var ju inte ett dugg svårt att räkna ut att det var Frankrike hon skulle flytta till. Och inte för att Ulla-Britt kan ett ord franska, men var det inte kärleksförklaringar hon hade hört viskas i mobilen så visste hon inte vad. Klart som korvspad. Undrar bara vem som kommer att flytta in i lägenheten. Hon har inte hört talas om att någon har köpt den. Men visningar har det varit. Åtminstone två. Självklart har Ulla-Britt varit på båda. Inte för att hon ska flytta, utan för att hon vill veta. Och ha koll.

Häromdagen hade hon sett Annika med den lilla rödhåriga flickan gå och ringa på hos dansbandskillen Bengt på plan 5. Vad de har ihop vet inte Ulla-Britt ännu, men hon är säker på att hon snart kommer att få veta. Det gäller bara att hålla ögon och öron öppna.

Till sin stora glädje kom helt överraskande, ja till och med för Ulla-Britt, en inbjudan till knytkalas i brevlådan häromdagen. Märkvärdiga Maj ska bjuda till knytis och Ulla-Britt vill gärna komma. Visserligen tycker hon att Maj är lite för mer än andra och hon berättar aldrig något om sig själv om de stöter på varandra i hissen eller vid porten. Inte ens om man frågar henne rakt ut om något så svarar hon. Men hennes kalas är ju som klippt och skuret för Ulla-Britt. Nu ska hon få veta vad som göms bakom Majs fyra väggar. Har hon en hemlig älskare? Hur har hon möblerat? Har hon smakfull inredning? Varför luktar det så ofta lök utanför hennes dörr? Och varför får hon så mycket post? Hon har nog sett hur mycket post brevbäraren knölar ner i Majs brevlåda. Har hon brevvänner eller vad håller hon på med? När Ulla-Britt tänker på knytkalaset blir hon yr i i huvudet av iver.

Sture vill inte alls gå på något knytkalas. Han vill på på Lions julfest. Han är ju med och anordnar den och har ju jobbat hårt för Lions i så många år. Inte kan de hoppa över julfesten i år bara för att gå till en granne de inte känner? Sture vill ju sälja lotter och hjälpa bättre behövande. Ulla-Britt har sagt att det inte blir tal om någon Lions-fest. Hon tänker minsann gå på knytkalaset vad som än händer. Om hon så ska behöva gå ensam.

Just som hon står i köksfönstret och spanar ut över gården får hon se Annika med lilla rödhåriga dottern kliva ur en taxi. Var har de varit och varför åker de taxi såhär en helt vanlig kväll? Den lilla flickan skuttar ut ur baksätet och slänger sig i en snödriva och börjar kasta snö över sig själv. Ulla-Britt får verkligen koncentrera sig för att se vad som händer i taxin, men Annika och chauffören kliver ur och går mot bakluckan. Chauffören lyfter ur en massa matkassar ur bagaget och hjälper till att bära dem fram till dörren.

Ulla-Britt känner att hon måste ner till porten med en gång. Varför i hela friden har en ensam mamma så många matkassar med sig hem och varför åker hon taxi? Är hon inte nykter? Ulla-Britt såg ju dessutom med egna ögon att det var påsar från Systembolaget med i bagaget också.

Detta måste hon kolla upp. "Jag går ut en sväng" skrek hon till Sture och fick snabbt på sig skorna och kastade sig ut genom dörren och hoppades att hissen skulle komma snabbt nog.

Detta får hon bara inte missa.

Skrivet av Susanne