Mattias Svärd sa hej då till sina föräldrar och stängde igen dörren och blev ståendes i hallen. Äntligen. Äntligen. Äntligen har han flyttat hemifrån. Aldrig någonsin kunde han tro att hans första lägenhet skulle bli såhär lyxig. Men så har han ju också världens snällaste morfar. Och rätt så rika morfar dessutom. Mattias anser inte att han är bortskämd. Men det hade med tiden blivit jobbigt att bo hemma med föräldrarna som inte kan hålla sams och har så många problem att ta tag i att hälften vore nog. Så det var här morfar kom in i bilden. Han sa att han gärna ville hjälpa Mattias och i och med detta köpte han lägenheten åt honom. Det hela har gått snabbt. Det var någon på morfars jobb som kände någon som kände någon som skulle flytta till Afrika hastigt och lustigt. Så köpet gick snabbt och nu en månad senare står han här i sitt nya hem med flyttkartonger och kassar om vart annat. Han har bett om att få fixa resten själv. Nu ville han bara vara ifred. Nu vill han möbla och ordna så mycket han kan själv. Ingen kan påstå att han har mycket saker, men möbler och sånt ska visst inte vara något problem säger morfar. Han hade ordnat någon insamling på jobbet och det visade sig att de flesta hade något bord eller en stol som de kunde tänka sig att bli av med. Det kunde dröja ett par dagar men snart ska morfar komma med ett lass möbler. Det har han lovat.

Mattias bryr sig inte om ifall han har ett köksbord eller inte. För hans del går det bra att sitta på golvet. Huvudsaken är att han nu får lugn och ro. Här kan han bo hur länge han vill och nu kan han plugga ifred på kvällarna. Han kan bjuda hem kompisar utan att behöva oroa sig för att föräldrarna ska skämma ut sig, vara fulla eller bete sig illa. Och med morfar och mormor i ett hus två kvarter bort är han aldrig ensam. Två minuters promenad och han är där.

Det ekade i hela lägenheten och Mattias gick runt och bara kände in stället. Här skulle han med all säkerhet trivas. Tjejen som bott här verkar ha varit extremt pedant och alla tapeter och golv är felfria. Här är det bara att flytta in och möblera direkt. Inget behöver göras. Rent och snyggt. Allt i sin ordning.

Han vet att kompisarna är avundsjuka. Det finns ingen i hans klass som flyttat hemifrån redan.  Han har ju inte ens gått ut gymnasiet. Men det här är det bästa. Och han är säker på att han kommer att klara av det. Plötsligt medan han gick omkring i stora salen och tittade på det otroligt fina golvet vaknade han till ur sitt dagdrömmeri. Hade det ringt på dörren? Han tänkte att det var mamma och pappa som glömt att säga något och sprang ut i hallen och öppnade. Utanför dörren stod en dam. Så fort han öppnade försökte damen tränga sig in i lägenheten men Mattias satte för armen och hälsade vänligt. Damen presenterade sig som Ulla-Britt och berättade att hon bor på plan 6 här i huset. Hon ville mest komma och titta så att allt var i sin ordning och frågade om han har mamma och pappa hemma. "Jag har precis flyttat in" sa Mattias, "och jag ska bo här ensam. Mina föräldrar bor inne i stan". Tanten utanför dörren fick stora ögon och verkade få svårt att andas. Mattias orkade inte med tanten utan frågade om hon ville något särkskilt annars fick hon ursäkta för han hade lite att stå i. Tanten pinnade iväg mot hissen och tryckte på knappen och sa adjö. "Vilken nyfiken kärring" muttrade Mattias och öppnade några kartonger och undrade vad han skulle börja med.

Han lyfte in kartongerna märkta med "KÖK" in i köket och började sätta in grejer i skåpen. Mormor gav honom en gammal servis i flyttgåva och den duger gott att äta på. Han diskade noga av allting innan han satte upp det i skåpet och en efter en blev kartongerna tomma. Så underbart med ett eget hem. Ingen som bråkar och ingen som dricker. Här kan han få lugn och ro.

När flera kartonger vara tomma bestämde han sig för att åka ner i soprummet och slänga lite tidningspapper och skräp som växt i högar under upplockningen. Han samlade ihop det så gott det gick och lirkade sig ut genom ytterdörren och låste efter sig. I samma sekund öppnades grannens dörr och ut kom en ett fnittrigt par. De såg trevliga ut och Mattias hälsade artigt och berättade att han just flyttat in. Tjejen kom fram och tog i handen och sa att hon heter Annika och bor i lägenheten här intill och att han är välkommen till huset. Mattias sträckte fram handen för att hälsa på mannen som fnittrade lite nervöst sa att han heter Bengt och är på besök hos Annika men att han också bor i huset. På femte våningen. Och välkommen till huset. När de såg att han hade en massa skräp att bära på erbjöd de sig att hjälpa honom ner till soprummet, de skulle ändå ut och ta en liten promenad sa de.

Tillsammans trängde de ihop sig i hissen och tryckte på knappen.

Mattias kände att detta kommer att bli bra.

Här verkar allt så trevligt. Och lugnt.

Skrivet av Susanne