|
Sören Johansson tände sin tredje cigg för dagen och klockan var inte ens åtta. På golvet i vardagsrummet ligger Berra och kommer inte upp. Om han vaknar över huvud taget idag får man nog vara glad. Den traditionella lussevakan spårade ur. Som alltid. Som traditionen kräver. Men den här gången gick det lite för långt. Sussie och Lennart blev osams och skrek och gapade i trappuppgången. Mirre fastnade i hissen och Stefan ringde polisen som menade att de inte rycker ut för hissstopp. Däremot kom de gärna lite senare på kvällen när grannen hade ringt och bett dem komma för att det var någon som kräktes i trappuppgången. Sånt tycker de tydligen är viktigare.
Sören hällde upp en kopp kaffe ur termosen och värmde koppen i micron. Han tog med koppen in i vardagsrummet och petade försiktigt med foten på Berra som låg raklång på rygg och snarkade så tavlorna vibrerade på väggarna. Han tog en rejäl klunk kaffe och spottade genast ut alltihop rakt ner i den stora blomkrukan med den för länge sen döda palmen i. Kaffe? Det här var ju Mirres hemgjorda glögg! Den var inte god igår och idag om möjligt ännu värre.
Han öppnade dörren till balkongen och gick ut i bara strumplästen. Snön smälte under fötterna och kylan spred sig i kroppen. Ett litet luciatåg gick förbi nere på gatan. De sjöng så fint. Massor av små lucior, några tomtar och ett gäng pepparkaksgubbar sprang omkring och några vuxna försökte få dem att gå i led. De stora tjocka stövlarna stack fram under alla linnen och en slank en dit och en slank någon dit...
Vilka kontraster. Ett vitt litet fint och nytt luciatåg med glada härliga barn. Sören fick avsmak när han gick in i vardagsrummet igen och stängde dörren. Han gick in i köket och hämtade ett glas vatten och gick och hällde över Berra som vrålade, hostade till alldeles förskräckligt och satte sig upp. Nu får det vara nog tänkte Sören och gick in i duschen. Det kändes skönt att bli ren. Huvudet sprängde och halsen kände som att rivjärn. Endast en väldigt massa cigg på en och samma kväll kan ha den här härliga effekten på en hals. Det kändes som att han hostade tjära.
Det var aldrig Sörens mening att hans liv skulle bli såhär. Han skulle ju bli pilot för sjutton gubbar. Han har ju haft så många drömmar. Var är de nu? Vad hände med piloten Sören? Vad hände med den där killen som gillade att vara ute och dansa? Vart tog ordentliga Sören vägen som var så noga med att betala räkningar i tid och tvätta lakan och handdukar var fjortonde dag? Han kan inte sätta fingret på vad det var som hände men någonstans för fem år sen spårade livet ur. Han vet att man inte ska skylla på dåligt sällskap, men i det här gänget är det svårt att vara proper och skötsam. Man passar liksom inte in om man pratar pensionsförsäkringar och hur man enklast får bort en kaffefläck från en matta.
Vattnet strilade och det kändes som att han inte blev ren hur många gånger han än tvålade in sig. Stanken kom liksom inifrån. Kall ravioli och starköl har inte gjort någon människa hälsosam och sund. Det måste bli ordning nu. Det här funkar inte. Medan han torkade sig och drog över armhålorna med deodorant blev han irriterad. Han gick in till Berra som hade avancerat från golvet upp till soffan, och sa att nu får det vara nog. Antingen fick han rycka upp sig och kamma till sig eller så kunde han dra hem. "Brinner det eller vad härjar du om" stönade Berra och försvann som en avlöning ut genom dörren utan att ta på sig varken skor eller jacka.
Sören skyndade sig att sätta fart med städningen. Fram med en stor sopsäck och ner med alla tomburkar och fimpar. Fram med skurhinken och jösses vad golvet var skitigt. Nu fick det ta mig tusan vara nog. Med ciggen i mungipan torkade han av köksbordet och stoppade duken i tvättkorgen.
Två timmar senare såg lägenheten ganska okej ut. Han satte sig i köket för att beundra sitt jobb och sträckte sig efter ett nytt paket cigg. Förvånat såg han att hela lådan var tom och han förstod att han måste ha kedjerökt igår. Han gick ut i hallen för att kolla plånboken och se om där fanns några pengar så att han kunde gå ner till Lisas kiosk och köpa ett nytt paket. På golvet under ytterdörren låg ett papper. Sören tog upp pappret och läste.
Detta var ju som klippt och skuret för honom! Nu kände han sig genast motiverad. Han stoppade lappen i fickan, letade reda på plånboken i vilken han hittade hundra kronor. Tur. Han drog på sig sina lågskor och en jacka och gick ut i trappuppgången och tryckte upp hissen och klev in. Hissen stannade på våningen under. Dansbands-Bengan klev in. Det är inte så att de känner varandra väl, men Sören och Bengt har lånat cigaretter av varandra någon gång och snackat lite på de allmänna städdagarna som Sören i och för sig inte har klippkort till precis. Bengt var iklädd träningsoverall. "Vad faan" sa Sören, "ska du ut och jogga eller". Och sen skrattade han så att han fick hosta. "Hörru, Du kanske ska med på en promenad, du verkar behöva frisk luft. Du luktar inte hallon precis" log Bengt tillbaka. "Har du fått snulle och börjat motionera" skrattade Sören vidare och klev ur hissen på nedersta våningen. "Man har väl träffat tjej, man måste rycka upp sig" sa Bengt och blinkade. "Du kanske ska med?". "Why not" frustade Sören och halkade till på en våt fläck i porten. Skrivet av Susanne |