Johanna Staalroos vaknade strax efter klockan 10 av att hon träffas av en solstråle från en blek decembersol som letade sig in mellan springorna i persiennen. Trots att hon tagit det lugnt igår när hon var ute så kände hon sig trött men bestämde sig ändå för att gå upp. Hon tog en snabb dusch och gick sedan ut i köket för att äta frukost. Det blev en något torftig frukost bestående av en kopp te, ett kokt ägg och två skorpor med ost. Det hade varit ganska stimmigt sista veckan och handlande hade fått komma i andra hand. Men Johanna började genast inventera sitt kylskåp och skafferi och fick ihop en ganska lång lista. Medan hon tog en andra kopp te funderade hon på gårdagskvällen. Johanna var för de flesta mest känd som Mode-Jonna och hon hade medverkat i ett flertal tidningar och med en egen blogg och givit råd om mode till unga. Hon hade för tre år sedan börjat skriva om mode hemma i Småland och på konstiga vägar blivit erbjuden ett jobb på en kvällstidning där hon skulle skriva om mode. Hon hade snabbt blivit populär och slutat sin fasta anställning på tidningen och istället börjat frilansa och dessutom startat en egen blogg. Både bloggen och frilansningen hade givit en del pengar och hon hade därför flyttat från sin lägenheten hon hyrde i tredje hand till bostadsrätten hon just nu befann sig i.

Allt flöt på bra men för några månader sedan hände många saker på en gång som fick Johanna att börja tänka lite. Hon blev via sin blogg kontaktad av en klädkedja som undrade om hon inte ville böra jobba hos dem och det var ju lockande men samtidigt gav ju ändå bloggen några kronor i sponsorintäkter så lite tveksam var hon allt. Men samtidigt kände hon sig inte helt bekväm med bloggen eftersom hon fått ta en del skit för saker hon skrivit i den och det värsta var att hon gett igen på dem som kritiserat henne genom att skriva en del dumma saker om dem. Detta ångrade hon djupt men det var inget hon kunde ta tillbaka. Men det som slutligen fick Johanna att bestämma sig för att ta jobbet på klädkedjan var ett samtal hon hörde på tunnelbanan. Hon råkade höra ett samtal mellan två tjejer där den ena tjejen åkt fast för snatteri bara för att hon inte hade råd att köpa den där saken som Johanna skrivit i sin blogg ”att man bara var tvungen att ha”. Tyvärr kunde Johanna inte stänga ner sin blogg med omedelbar verkan eftersom hon hade kontrakt med några av sina sponsorer  och att avbryta de samarbetena skulle kosta en slant. Så Johanna hade funderat ut en plan för hur nedläggningen skulle ske. Hon hade igår publicerat sitt sista inlägg där hon bland annat talat om vilka kläder man var tvungen att ha på sig under julfirandet och för detta skulle hon få några slantar.

Men hon hade även planerat för ett Askungescenario som gick ut på att samtidigt som hon skulle kliva in i taxin klockan 03.00 och lämna innestället inne i centrum så skulle alla som försökta att läsa hennes blogg bli länkade till några andra sidor om kläder som en liten programslinga slumpvis valde ut. Så webansvarig för Dalarna Hembygdsdräktsförening i Insjön skulle under kommande vecka bli väldigt förvånad eftersom antalet besökare hade ökat med flera tusen procent. Detta var egentligen det enda som gjorde Johanna lite nervös, vad skulle hennes sponsorer säga när de upptäckte att det inte längre gick att gå in i hennes blogg men enligt kontraktet hon hade så skulle hon publicera ett inlägg den 19:e december men det stod ingenstans hur länge det skulle finnas på nätet.

Hur som helst så var Johanna nöjd att ha lämnat bloggvärlden bakom sig och i morgon skulle hon börja på sin nya jobb som redaktör för klädkedjans magasin som skulle finnas både i pappersformat och på weben. Eftersom Johanna ändå var tvungen att ge sig iväg för att handla så beslöt hon att samtidigt ge sig in till stan för att provåka sträckan med buss och se hur lång tid det tar för henne att komma till jobbet. Att bara i undantagsfall ta sin kära Audi till jobbet hade hon tidigt bestämt. Hon var ju trots allt smålänning och lägga en massa onödiga pengar på parkering och trängselskatt var hon inte intresserad av. Hon klädde på sig och gick ut i trapphuset och började gå nerför trapporna och mötte där mannen som bodde högst upp och som aldrig tog hissen utan alltid stretade  uppför trapporna oavsett hur mycket han hade att bära. Hon hälsade och han hälsade glatt tillbaka och tyckte att han såg gladare ut än han brukade göra, ”Undrar vad som hänt med honom, tänkte Johanna, han kanske har träffat någon ny?”. 

När Johanna kom ner i entrén fick hon se lappen om att det skulle anordnas ett knytkalas i huset på julafton och Johanna bestämde på stående fot att hon skulle anmäla sig. Hon hade inga planer för julafton eftersom hon inte skulle åka hem till sina föräldrar i Norra Småland förrän på juldagen. På julafton skulle hennes föräldrar besöka hennes syster och Johanna var även hon bjuden men hon vägrade åka dit. Sin syster och sina syskonbarn hade hon absolut inte någon emot men systens sambo klarade hon inte av. En mer självgod och dryg människa hade hon nog inte träffat i hela sitt liv. Möjligen var det henne som jobbade på personalavdelningen på företaget hemma i Småland som Johanna praktiserat på när hon gick i skolan. Men att sitta ensam på julafton var inget jätteproblem för Johanna utan hon hade tänkt att bara ta det lugnt och ta en promenad på julafton och ta med varm choklad och några smörgåsar med prickig korv och sedan gå hem och läsa en bra bok och titta på Karl-Bertil Jonsson. Men nu slapp hon sitta ensam hela dagen utan såg fram mot att få träffa lite folk och lära känna sina grannar lite bättre.

Johanna öppnade dörren och fick precis se bussen lämna hållplatsen, hade hon inte stannat och läst på lappen hade hon hunnit men det går en ny buss om 10 minuter så det är bara att vänta. Medan hon väntade så gick hon till kiosken som låg bakom huset och köpte en inredningstidning och lite godis. Hon valde mellan en krokofant och en stor skumtomte men bestämde sig till slut för en skumtomte. Detta var nog inte det bästa valet, den var helt underbart god men den dammade och hon blev vitpudrad både runt munnen och på jackan. ”Detta borde jag ju ha vetat, tänkte Johanna, jag läste ju ett skumtomtetest på den där underbara hemsidan med alla bra recepten och pysseltipsen”.

Väl inne i stan kom Johanna på att fiket med muffinsen låg precis vid vägen som gick till hennes nya jobb och hon bestämde sig för att hoppa av några hållplatser för tidigt och ta en fika. Det var ganska fullt på fiket men det fanns plats vid ett bord där det satt en ensam kille och läste en tidning och åt en stor saffransmuffins. Hon frågade om hon fick slå sig ner och det fick hon gärna. ”Vilket trevligt leende han hade, tänkte Johanna, och det verkar som han kör buss eller taxi eftersom han har uniform på sig”. Efter fikat gick Johanna den sista kilometern till sitt nya jobb och tänkte stolt när hon kom fram att ”här skall jag jobba, och ge tips om bra och billiga kläder och inte som tidigare bara prat om kläder köpta i shopar i Biblioteksgränd och på Svenska Kompaniet”. Eftersom Johanna ändå var i stan så passade hon på att handla lite och bland annat blev det nya julgardiner och hon avslutade shoppingen på det stora varuhuset vid torget med glaspelaren och satte sig därefter på bussen hem. Efter att ha ställt in kassarna hos sig sprang hon upp en våning och ringde på hos Maj Gunnarsson och anmälde sig och bad om ursäkt för att hon inte gjort det tidigare.

Full av energi satte hon igång och putsade ett fönster och satte upp sina nya julgardiner. Johanna började bli lite hungrig och lagade därför en portion med Spagetti Carbonara och efter att ha diskat och ställt in det diskade i skåpen kom hon på att hon köpte en inredningstidning i kiosken. Hon gjorde sig en stor kopp te och gick och satte sig och började bläddra i tidningen. Hon hade länge velat göra om sitt kök och haft lite vaga idéer om hur hon ville ha det. Helt plötsligt såg hon sitt kök precis som hon ville ha det, tidningen hade ett reportage om kök och det visade ett kök med svart- och vitrutigt golv och allt annat i rött och vitt och det var precis så som Johanna ville ha det. Eftersom Johanna började känna av att hon varit ute sent kvällen innan började hon bli trött men hon kunde inte förmå sig att resa sig ur den bekväma stolen utan hon somnade med tidningen uppslagen med bilden på drömköken och med ett leende på läpparna drömde hon sött om röda kök, långa killar i uniform, promenader i lätt snöfall och att allt bara skulle bli bra framöver.

Skrivet av Mads