Dagen före julafton. Familjen Sahlgren höll som bäst på att julpyssla när det plötsligt ringde på dörren. Det var tant Maj på 4:an som kom förbi och undrade varför de inte hört av sig angående julkalaset i morgon. Hon blev genast inbjuden av mamma Astrid som är av den åsikten att man måste bjuda på något när någon kommer förbi i jultider. Ty annars tar personen julen med sig när den går därifrån. Så är det. Det är inget att diskutera.

Pappa Kent satt och skar rödbetor vid köksbordet. Han är enligt honom själv den enda som kan få till en god sillsallad och det skryter han vitt och brett med. Han hymlar inte med att den mat han gör blir godast. Och så perfekt skuren.

Döttrarna Laila och Tekla lyssnade på musik i vardagsrummet och Laila hade just kommit på den geniala idén att dansa med en galge. Detta roade de sig med medan ABBA skrålade ur högtalarna.

Mamma Astrid bad om ursäkt för att de inte svarat på inbjudan och skylde ifrån sig på det enda och det andra. Hon är av det perfekta slaget och gör sällan fel när det gäller såna här saker. En god uppfostran och ett starkt ordningssinne har hon fått med sig från barndomen och även fört över på sina barn. Hon tackade vänligt för inbjudan men sa att de tyvärr inte kan komma eftersom de ska fira jul hemma hos sig med några släktingar. Men såna saker som knytkalas bör uppmuntras sa Astrid och därför gav hon Maj en ask choklad att bjuda gästerna på på knytisen. "Ge henne en flaska glögg också för sjutton, vi dricker inte upp alla ändå." sa Kent medan han tog fram en burk saltgurka ur kylen.

Maj satte sig vid köksbordet och drack lite glögg och skojade lite med den trevlige Kent som skrattade och stojade över saltgurkshacket. På spisen kokade skinkan över som den bör om det ska bli en riktig jul hos Sahlgrens. Den lilla CD-spelaren på bänken i köket spelade Christer Sjögren som sjöng om julen och all musik i lägenheten blandades ihop till en enda trevlig röra.

När ABBA-febern gått över i vardagsrummet satte sig systrarna och åt godis. De skojade om den tiden då de brukade kolla på filmer ihop och Laila alltid tvingade Tekla att berätta slutet, om hon kände till det, och sen blev sur när hon sa som det var. Sen blev det ju inget spännande. När knäcken var slut och de oroat sig en stund över en fläck de gjort i soffan men sen täckt över med en kudde, hittade Tekla en gammal veckotidning i vilken det fanns ett test om huruvida man lider av sömnsvårigheter eller inte. Genast fick Laila grava sömnproblem enligt tidningen. Snoozar man mer än tio minuter har man problem stod det minsann. Tekla tänkte att det inte var det enda problemet syrran led av och skrattade rått inombord. Allt i sann syskonkärleksanda.

Maj skrattade och tjoade i köket och glöggen rann ner så fint i magen och gjorde henne varm och glad. Herr & fru Sahlgren menade att det var trevligt att hon tittade förbi och de hade ändå inget särskilt för sig. Det enda som kvarstod innan uppesittarkvällen med BingoLotto började, var struvorna som skulle bakas. Ett livsfarligt men traditionsenligt bakverk som mamma Astrid är livrädd för att göra men ändå envisas om. En gång brände sig Astrid på olja som stänkte upp. Barnen satte då igång och skrev en juldikt om hur mamman brände sig och alla skrek. Dagen före julafton. Kaos när den är som bäst.

När det var dags för granen att kläs fick Kent i vanlig ordning stå för själva isättandet i foten, stjärnan i toppen samt ljusslingan. Döttrarna klädde granen med enbart röda kulor och menade att glitter är fult, pinsamt och ute. Astrid gick förbi ett par gånger och frågade om det verkligen inte skulle vara lite glitter i alla fall och tog fram några lådor med julsaker som döttrarna gjorde när de gick i skolan. Systrarna kollade på grejerna och retades om vem som gjort den fulaste tomten av en toarulle och en bit filt. Lailas grejer vann alltid med hästlängder eftersom hon aldrig kunde göra som man skulle utan hittade på egna tomtar och lösningar på hur man kunde pyssla. Tveksamma grejer med otroligt egen stil. Kvällen gick så långsamt att de bestämde sig för att göra ett schema över kvällen och där skriva upp exakt vad de skulle göra varje timme. På så vis tänkte de att kvällen skulle försvinna snabbare. Schemat blev bra och de var mycket nöjda med sig själva. Det funkade bra i praktiken också. Ja, åtminstone en kvart för sen tröttnade de på första punkten som var att städa sina rum. Istället gick de in i köket och skojretades med sin mamma och frågade om hon hade något de kunde göra. Naturligtvis tyckte hon att de skulle just städa så de tog en ask Alladin och åt av medan de väntade på att BingoLotto skulle börja.

När uppesittarkvällen drog igång var föräldrarna försenade och tjoade i köket och bakade struvor. Döttrarna satt beredda med varsin lott men var ganska överens om att BingoLotto suger. Istället bestämde de sig för att gå och lägga sig supertidigt för att orka gå upp i ottan i morgon bitti och byta varsin julklapp. En kvarleva från när de var små och inte hade ro och tålamod att vänta till Tomten kom på kvällen.

När föräldrarna kom och satte sig vid TV'n fick de muta döttrarna med varsin skinkmacka för att de skulle stanna kvar en stund och umgås. Allt enligt gammal kär tradition. Precis som förra året. Och alla år innan dess. Precis sådär lagom glittrigt och mysigt. Sådär som det kan vara hos en helt vanlig familj. En helt vanlig dagen-före-julafton.

Skrivet av Susanne