Tore Bring rättade till glasögonen, strök sig över det korta gråa håret, tittade på klockan och sen vidare runt i den tomma tysta lokalen. På golvet stod tre blåa IKEA-kassar med ljusslingor, luciakronor och tärnljus. Trots att det var söndag var han på plats på jobbet som vaktmästare på skolan. Lärarna hade bestämt att luciatåget skulle genomföras på rätt dag, även om det var söndag. Tore själv hade ingenting mot att jobba en söndag, men eleverna hade till en början protesterat högljutt. Tills de blev lovade att få ledigt en annan dag.

Tore lyfte upp en av IKEA-kassarna på bordet och började dra i ljusslingorna. I vanliga fall brukar han göra sånt här någon dag innan, men att gå till jobbet en lördag, där gick gränsen och i fredags hade han fullt upp med att laga trasiga vattenkranar i gympasalen och kasta tomma banankartonger hos mattanterna. Som vanligt hade ljusslingorna slingrat ihop sig till enorma bollar av sladd och små små ljus. Det var bara att sätta igång och knyta upp alla knutar.

Efter någon timme var sju av nio ljusslingor färdigutrasslade och Tore började sätta upp dem i den mörka och tysta aulan. Magen började kalla efter uppmärksamhet och kaffe. Han bestämde sig för att det var dags för en kort kaffepaus. Än skulle det dröja någon timme innan aulan fylldes av förväntansfulla barn och deras ännu mer förväntningsfulla föräldrar. Han slog sig ner på ett nedfällbart säte och hällde upp lite kaffe från termosen. Tittade sig runt och kände sig nöjd med de ljusslingor han hade satt upp. Förra året hade han hängt upp dem lodrätt, i år fick det bli vågrätt. ”Ungarna behöver lite variation” tänkte Tore och drack lite mer kaffe.

Dörren till aulan öppnades och mattanten Gudrun klev in och hälsade god morgon. Med sig hade hon flera pappkassar fulla med lussebullar och pepparkakor. När hon såg Tore och hans kaffetermos frågade hon om hon fick slå sig ner och bjuda på en lussebulle. Tore, som inte hade ätit på några timmar, tackade ja till erbjudandet. Gudrun berättade att lucia var en av hennes bästa högtider. Tore höll med och tänkte på förra årets luciatåg när förstaklassarna totalt glömde bort texten på luciasången och började hitta på en ny text. Han har alltid gillat de yngre barnens luciatåg bäst, för att man aldrig vet vad de kommer att hitta på. ”Nä du, nu måste jag fortsätta med ljusslingorna” sa han och reste sig upp. Bara två ljusslingor kvar och de var de mest trassliga. ”Vill du ha hjälp?” frågade Gudrun tyst bakom ryggen på honom. Han sträckte över en av slingorna till henne och hon satte genast igång och började reda ut alla knutar.

Prick klockan 6.30 öppnades auladörrarna igen och det rasade in barn i alla åldrar. Tore stod fortfarande på sin stege för att sätta upp den sista slingan. Vissa barn hade bytt om hemma, vissa hade overall och tjocka vinterstövlar. En liten kille från föreskoleklassen, som brukar fråga om han får hjälpa Tore att skruva fast saker, försökte få sin stjärngossestrut att sitta fast på huvudet samtidigt som han gjorde allt han kunde för att inte tappa stjärnan han krampaktigt klämde fast under armen. En tjej från andra klass gick med tunga steg fram till Tore och frågade om han kunde hjälpa henne med luciakronan, lamporna ville inte lysa. Tore, som har varit med förut, lossade försiktigt på lamporna och upptäckte, precis som vanligt, att batterierna satt åt fel håll. Ett mycket vanligt fel av slarviga och stressade föräldrar. Han vred de små lamporna som genast började lysa och placerade kronan på det lilla huvudet med det rödlockiga håret. Tjejen sprang snabbt iväg till sina kompisar och skrek ”Den funkar, den funkar”. Tore började för någon sekund att fundera på hur många luciakronor han har fixat under åren. Föräldrarna har lärt sig att de inte behöver ordna med sånt hemma, eftersom Tore finns som en räddande ängel.

Aulan började fyllas av föräldrar, mormödrar, farföräldrar, mostrar, fastrar och kusiner. Tore stod på sin vanliga plats längst bak och såg att aulan var fylld till bristningsgräns, trots att det var söndag.

Luciatåget gick efter planerna. I år kom alla ihåg sina texter och lilla stjärngossen läste sin luciavers så snabbt att Tore knappt hörde vad han sa. Skolans lucia lyckades ta sig genom hela konserten utan att svimma eller få för mycket stearin i håret. Några av killarna i andra klass kom på att de kunde peta luciatjejerna i håret med stjärngossestjärnorna. Tjejerna i första klass fick en idé om att de kunde stoppa tärnljusen i munnen för att få kinderna att lysa rött. ”Men sånt hör ju till” tänkte Tore för sig själv när sista föräldern lämnat aulan. Golvet glittrade sådär som det bara göra på lucia när han rullade bort flygeln.

Det var bara Tore kvar i aulan. Han klättrade upp på sin stege och började ta ner ljusslingorna. ”Egentligen skulle de kunna sitta kvar, men det kanske ser tokigt ut till skolavslutningen” tänkte han när han hängde den tredje slingan runt halsen. Upp och ner på stegen klev han, ända tills Gudrun dök upp bakom ryggen på honom och frågade ”Jo, jag undrar… vill du följa med mig hem på luciafika? Jag bakade igår och det blev så himla mycket, och jag kan inte äta upp allt själv.” Tore, som skulle få spendera resten av dagen ensam, i tvättstugan, nappade direkt på förslaget och sa ”Jag ska bara ta ner resten av lamporna, sen följer jag gärna med dig och fikar”. När Tore såg Gudrun lämna aulan tänkte han ”Jag har alltid tyckt att hon är den trevligaste av mattanterna”.

Skrivet av: Therese