“Nästa Konditormossen, Konditormossen nästa”.  Bengt Lindell ryckte till och vaknade ur sin slummer på bussen när chauffören ropade ut nästa hållplats och han förberedde sig för att gå av. Det hade inte alls varit tänkt att Bengt skulle åka buss hem idag utan tagit bilen som han faktiskt körde till jobbet med i morse. Men efter jobbet hade Bengt gjort några ärenden och när han kom ut från det första kunde han konstatera att bilen blivit stulen. Först hade han blivit ilsk över att man inte fick ha något ifred och sedan blivit helt kallsvettig när han insett att i den stulna bilen låg back-up-kopior från hela hans redovisningsprogram men när han lugnat ner sig insåg att ingen skulle ha nytta av den data som fanns på skivan om de inte hade originalprogrammet som kunde läsa filerna.

När han gick från busshållplatsen till hyreshuset flinade han och tänkte att det var lika bra att det blev som det blev med bilen, då slapp han göra sig av med den på annat sätt. Bengt Lindell var nämligen inte den beskedliga lilla man som man trodde han var när man såg honom. Bengt jobbade halvtid på en redovisningsbyrå och han såg verkligen ut som en man som jobbar på en sådan, mörkbruna byxor, beige skjorta och tröja eller manchesterkavaj med förstärkta armbågar. Skulle man fråga hans arbetskamrater eller de kunder som han ansvarade för skulle de inte kunna säga mycket mer än att han var en duktig arbetare som hade bra koll på siffror men ingen visste speciellt mycket om Bengt som person. Han kom alltid punktligt till jobbet strax innan klockan nio på morgonen och efter att ha gjort en kopp kamomillte gick han in på sitt rum och satt där med sina papper och sin dator fram till att det var dags att gå hem klockan ett. Men denna bilden av Bengt var inte helt sann, det fanns en annan sida hos honom också. Han samarbetade med den mörka delen av samhället. Han skötte bokföringen åt en del mindre seriösa näringsidkare vars bokföring helst inte skulle granska av myndigheterna och han gav tips om hur man kunde slippa att betala skatt och han såg även till att en del pengar blev tvättade och på detta tjänade han en del pengar. Pengar som han givetvis inte redovisade för skattemyndigheten. Så han hade det inte så knapert som folk trodde när han varje söndag gick till stormarknaden och köpte sju portioner färdigrätter, fyra burkar Pripps Blå folköl och två små chokladpuddingar (dessa var till luncherna på lördagar och söndagar) samt frukostmat. Han köpte alltid samma saker, det som kunde variera lite var vilket bröd han valde och vilket pålägg.

Bengt hade kommit på denna banan för många år sedan då en klient bett honom att försöka hjälpa honom att sänka sin skatt och Bengt kommit på ett sätt att ta sig in i datorprogrammet som kunden hade sin bokföring på och genom vissa modifieringar göra så att alla transaktioner inte syntes och på detta sättet kunde man minska sina intäkter eller öka sina kostnader genom att lägga till transaktioner som inte fanns. Marknaden för Bengts kunskap hade snart visat sig vara enorm och antalet kunder hade bara ökat och Bengt hade på detta sättet byggt upp en liten förmögenhet som han från början inte haft en aning om vad han skulle ha till. Men nu hade i alla fall Bengt bestämt sig för att göra en sista stöt och sedan ge sig av och lämna landet. Bengt hade lagt in en liten programslinga i en klients dataprogram och detta skulle en viss dag flytta alla pengarna från klientens bankkonto till Bengt bankkonto. Det bästa var att båda dessa konton fanns i Luxemburg och bankerna där hade för vana att inte lämna ut några uppgifter till någon. Och det bästa var att när dessa transaktioner skedde skulle Bengt inte längre vara kvar i Sverige utan vara någon annanstans. Bengt hade redan skaffat sig ett falsk franskt pass i namnet Jean-Claude Dernier och han hade tänkt ut att han skulle åka till Paris som vanlig turist och därefter i princip försvinna från jordens yta. När han kom till Paris skulle han ta tåget till Marseille och där utnyttja sitt pass och därifrån åka båt till Algeriet och därifrån skulle han flyga till Thailand och leva resten av livet där långt bort från snö och kyla.

Det var skälet till att Bengt inte blivit helt förtvivlad när bilen försvann och han insåg att det skulle bli ett bekymmer mindre. Det var mindre än en vecka tills planet till Paris skulle gå men Bengt hade full kontroll på läget. All data han behövde fanns på skivor som han skulle ta med sig och den gamla datorn skulle han slänga när han kom till Paris och där köpa en ny så att han eventuellt kunde fortsätta med sina moraliskt tvivelaktiga affärer.

När han närmade sig hyreshuset stod det en lastbil utanför och Bengt såg att det var en av grannarna, Håkan Lind, som satt i hytten.

- Han väntar väl på grabben sin antar jag, tänkte Bengt, och fick genast sina tankar bekräftade när han höll på att krocka med Joachim Lind som kom nerrusande nerför trappan med en väska i högsta hugg.

Efter att ha öppnat lägenhetsdörren fick han kliva över en stor hög med reklam som låg innanför dörren.

- Tänk vad mycket onödig reklam som skickades ut, tänkte han, jag handlar ju ändå bara på stormarknaden. Och snart inte där heller, tänkte han nöjt.

Han valde förstrött bland färdigrätterna i frysen och fastnade till slut för kåldolmar med kokt potatis och haricots verts och han ställde in portionen i mikrovågsugnen och satte sig sedan vid köksbordet och väntade på att ugnen skull plinga till. Efter att ha ätit upp kåldolmarna, diskat och ställt in den rena tallriken gjorde Bengt sig en kopp te och gick in på sitt kontor.

Kontoret var i själva verket en del av vardagsrummet där Bengt ställt ett skrivbord och en dator. Lägenheten var väl inte den mest moderna men Bengt höll den ren och proper även om inte det ganska kala möblemanget inte höll senaste snittet. I början av sin karriär hade han inte haft råd att köpa några dyra möbler men allteftersom fler och fler insåg hans talang hade han tjänat mer pengar men då hade han vant sig vid det spartanska och valde därför att spara pengarna. Och han skickade en del pengar till sin gamla mamma som satt ensam i huset där Bengt växte upp och som inte hade det så fett. Så istället för att själv slösa bort sina pengar så gav han dem till någon som behövde dem bättre. Just detta att han inte skulle kunna besöka sin mamma längre när han flydde från landet var något som bekymrade honom, men på något sätt skulle han nog kunna lösa detta. Han brukade alltid åka till sin mamma över julen men så skulle ju inte ske detta året, han hoppades att hans systrar skulle hålla mamma sällskap på julafton. I år hade Bengt inte brytt sig om att julpynta sin lägenhet. Och inte skulle han ta med sig något julpynt till Thailand förutom två saker, en julstjärna med som han alltid haft hängande i sitt fönster och en liten stege med tomtar av garn som han alltid haft hängande i dörren till sitt sovrum.

Bengt tankar vandrade iväg och hans te blev kallt och han gick därför ut i köket för att värma lite nytt vatten och medan han stod vid spisen och väntade på att vattnet skulle koka ringde det på dörren och som vanligt när det ringde på dörren stängde Bengt ner datorn innan han gick fram till dörren och kikade ut genom titthålet. Utanför stod tre män och Bengt kände igen en av dem, det var mannen som körde taxi på nätterna och bodde precis över Bengt. De andra två männen var iklädda polisuniform.

- Men herregud, tänkte Bengt, var han så känslig så att han tog hit polisen bara för att jag råkat ta hans parkeringsplats förra veckan? Med en suck tog Bengt av säkerhetskedjan, låste upp och öppnade dörren.

- Hej, vi är från polisen, sa Bengt granne Ibrahim Tobal, är det ni som är Bengt Lindell?

Först då såg Bengt att Ibrahim Tobal inte hade på sig den vanliga taxiuniformen utan hade på sig en polisuniform och med ens gick det upp för Bengt att han sannolikt inte skulle fira jul i Thailand på många, många år.

Skrivet av: Mads