Ibrahim Tobal huttrade till och insåg att han höll på att somna och sträckte sig därefter mot baksätet för att ta fram termosen som låg i väskan. Tittade på klockan, såg att den närmade sig sex och tänkte lättad att det inte var långt tills han och kollegan Thorstensson skulle få avlösning. Ibrahim och kollegan satt denna tidiga fredagsmorgon utanför ett hyreshus och spanade efter en efterlyst person som mer än en gång blåst skattemyndigheten och som de så snart fick tag på skulle gripa och föra till polishuset. Detta var Ibrahims sista pass före den välförtjänta semestern. Trots att de sannolikt inte skulle gripa någon ekonomisk brottsling denna morgonen heller var han nöjd med veckan. Tidigare i veckan hade han gripit en annan ful fisk i ett annat hyreshus, nämligen Bengt Lindell som sannolikt var den person i Staden som hade störst inblick i den undre världens aktiviteter. Gripandet hade varit lugnt och han hade inte förväntat sig annat med tanke på vad han visste om Bengt Lindell. Ibrahim hade varit “under-cover-polis” och bott i samma hus som Bengt Lindell och kartlagt hans liv in i minsta detalj. Ibrahim hade låtsats vara taxichaufför och varje dag mellan åtta och nio på morgonen hade han kommit till hyreshuset i en lånad taxibil, parkerat och sedan gått upp till lägenheten som låg precis över Bengt Lindells. Till de som frågade sa han att han endast körde på nätterna och det var därför som han alltid var hemma på dagarna men i själva verket tillbringade han dagarna med att försöka komma in i Lindells dator och på nätterna sov han i sin egen säng på en helt annan adress.

Men nu var detta uppdraget slut och det var dags att avsluta detta pass och sedan gå på semester. Han skulle vara ledig ända till efter trettonhelgen och såg verkligen fram mot detta. Han skulle åka till sitt, eller rättare sagt hans föräldrars, hemland Algeriet med sin flickvän över hela jul- och nyårshelgen och detta hade han planerat länge och det var tur att de fått det genombrottet de fått i utredningen mot Lindell för annars hade han säkert fått jobba över jul och nyår också. Eller kanske inte eftersom de när de gick genom Lindells lägenhet hittade biljetter till Paris med avresedatum 20:e december och dessutom ett pass med Lindells foto utställt på en Jean-Claude Dernier så risken hade nog varit att de aldrig hittat Lindell igen om han försvunnit. Försjunken i dessa tankar men samtidigt fullt fokuserad på trappuppgången 50 meter framför dem märkte han inte att hans kollega Thorstensson började prata med honom.

- Tobbe, nu får du väl ta och vakna och inte sitta där och dagdrömma, nästan fräste kollegan mot honom.

- Ursäkta, svarade Ibrahim, jag var någon annanstans.

- Kan tro det, du var väl redan i Algeriet under en palm med en drink i ena handen och Linda i den andra?

- Något sådant var det nog, flinade Ibrahim. Linda var Ibrahims flickvän, även hon polis och klassad av kollegorna som poliskårens snyggaste spaningspolis. Förutom det snygga yttre var hon ruskigt bra på Trivial Pursuit, hade en underbar sopranstämma som förgyllt mången luciatåg samt att hon var en jäkel på att laga mat. Matlagning var även Ibrahims intresse så de brukade turas om att överraska varandra med diverse exotiska maträtter som med tiden blivit mer och mer avancerade.

- Skall du med och ta en frukost på taxifiket innan vi går av passet frågade kollegan?

- Nej jag hoppar nog över det. Jag tänkte du skulle droppa mig vid Lindells hus så jag får tömma det sista i min lägenhet, sa Ibrahim och gjorde kaninöron i luften när ha sa ordet min.

- Ok, jag får väl sitta ensam på taxifiket då och höra på alla taxichaufförer som skryter om hur mycket det kört in under natten, sa kollegan och försökte verka sur. Men Ibrahim visste att Thorstensson inte hade något mot att sitta på fiket ensam eftersom han var vansinnigt kär i tjejen som jobbade bakom disken. Det roliga var att hon sannolikt var lika kär i Thorstensson men båda var för blyga för att ta det första steget.

Strax innan klockan sju kom en vit VW Passat åkande på gatan, vände i nästa gathörn och när den närmade sig Ibrahim och kollegan startade de bilen, blinkade och lämnade parkeringsplatsen. Den nu tomma platsen togs över av den vita Passaten och därmed hade kollegorna Holm och Bengtsson tagit över bevakningen av trappuppgången på Mariagatan. Ibrahim och Thorstensson åkte under tystnad till Lindells hus och när de kom fram till huset och det var dags för Ibrahim att ta sin bag och gå ur bilen tog kollegan Ibrahims hand och sa högtidligt:

- En synnerligen god jul tillönskar jag dig, svarade Ibrahim, klev ur och stängde dörren. Precis som bilen skulle åka knackade han på rutan och Thorstensson körde ner el-hissen.

- Vad är det nu? Saknar du mig redan?

- Nej, svarade Ibrahim, men jag tänkte ge dig en tidig julklapp. Nu när du sitter på taxifiket och trånar efter tjejen bakom disken passa på att fråga om hon vill följa med på vernissagen du pratat om. Jag har kollat, hon är ledig och konstintresserad.

Kollegan rodnade men ett leende spred sig i ansiktet och han sa, - Tack. Därefter hissade han upp fönstret och gav sig iväg. Ibrahim tittade efter bilen och tänkte att detta var den bästa presenten Thorstensson kunde få.

Ibrahim gick in i trapphuset och började gå uppför trapporna och på femte våningen satt fortfarande den blåvita polistejpen kvar på Lindells dörr. Väl uppe på sjättevåningen tog han fram nyckeln ur jackfickan och låste upp dörren till lägenheten. Lägenheten var i stort sett tom förutom ett köksbord och två stolar i köket samt en soffa och ett skrivbord med tillhörande kontorsstol i det stora rummet. Detta var de enda möbler som funnits i lägenheten under de månader polisen haft spaning på Lindell. Möblerna hade portvakten Kurt Seldén lånat ut och Ibrahim skulle bara samla ihop lite elektronikutrustning som han skulle ta tillbaka till polishuset. Det tog en dryg timme att samla ihop sakerna och packa dem i en stor hockeytrunk och dessutom hunnit att svabba av golvet och efter att Ibrahim var klar tittade han genom rummen en sista gång, låste ytterdörren och började gå nerför trapporna. Portvakten Seldén bodde i grannhuset och Ibrahim kände doften av nybakade bullar ända ut i trappen när han ringde på dörren med texten K och S Seldén och insåg att det var ett tag sedan han ätit något.

- Nej, men är det inte den trevlige konstapeln som kommer och hälsar på, sa en rödrosig Siv Seldén när hon upptäckte Ibrahim utanför dörren. Kom in så skall han få nybakta bullar och ett glas mjölk.

Detta tackade Ibrahim givetvis inte nej till utan tillbringade de närmsta två timmarna med att äta bullar, titta i album och tala om sin förestående resa till Algeriet. Till slut var han ändå tvunget att bryta upp för att han skulle ta bussen som gick från hållplatsen utanför om fem minuter. Han lämnade nyckeln till Kurt Seldén som högtidligt tog i hand och tackade för det goda samarbetet.

Medan Ibrahim väntade på bussen stod han och betraktade huset och såg att huset inte var mycket för världen och verkligen behövde rustas upp. Men julgranen utanför lyste i alla fall upp lite. Bussresan in till city och till polishuset tog inte lång tid och direkt när Ibrahim kom dit gick han ner i källaren till det tekniska förrådet och lämnade tillbaka all utrustning han plockat med sig från lägenheten. Kvittensen han fick med sig gick han upp till sitt tjänsterum med och satte in den i pärmen med alla andra papper som hade med utredningen att göra. Därefter gick han ner i träningslokalen där han tillbringade nästan två timmar som han avslutade med en kall dusch och därefter gick han åter upp till avdelningen där just Linda kommit in från sitt sista pass före semestern. Både Ibrahim och Linda var trötta eftersom båda jobbat natt och ingen av dem hade någon lust att laga någon mat när de kom hem utan de bestämde sig för att äta en hamburgare på stan. Detta hände alltför ofta men eftersom det var sista dagen före semestern så fick det duga.

De tog bilen ner till centrum och gick in och beställde varsin hamburgare, för att inte helt förfalla valde de dock bort pommes frites mot morötter och colan mot vatten. Efter hamburgaren och en latte på stående fot gjorde de några sista minuteninköp och köpte bland annat nya badbyxor till Ibrahim och för säkerhets skulle köpte de även på sig sololjor och svenska huvudvärkstabletter. Mesta tiden gick dock åt i stadens bokaffär där de länge stod och valde vilka böcker de skulle köpa och ta med på resan. Till sin stora förvåning upptäckte de att en av deras grannar skrivit en bok och den var ett givet val att ta med och läsa i hängmattan. Väl hemma i lägenheten igen tillbringade de kvällen med att stryka kläder och att packa. När allt var packat och julklappsböckerna till Ibrahims föräldrar var inslagna satte de sig i soffan och drack en kopp te och åt några skorpor. Föregående natts brist på sömn började ge sig till känna och båda kände att det var dags att gå och lägga sig eftersom de skulle upp tidigt för att åka till Skåne och hälsa på Ibrahims föräldrar innan de åkte till Köpenhamn för att ta flyget till Paris och vidare till Algeriet. Tätt omslingrade somnade båda omgående och Ibrahim drömde snart att han och Linda satt under palmerna och sippade på kalla drinkar.

Skrivet av: Mads