Dagen före julafton. En stor dag för Mikael Nilsson som för många andra. Han åkte till jobbet tidigare idag för att hinna med allting innan det var dags för den traditionsenliga julmiddagen på lagret. Det var hans 15:e år som lagerkille på det stora varuhuset och han trivdes som fisken i vattnet i sin truck som han julen till ära hade pyntat med en liten ljusstake. Just idag hade han dessutom kopplat in en liten stereo längst fram som spelade julsånger. Mycket av Peter Jöback, för frågar man Mikael finns det ingen julmusik som Peters. På ett bra sätt. ”Staden låg vaken i natten, i ljuset och glittret sorlet och skratten, alla barer och hotell bara en vanlig kväll men det var ett tag sen..”

För att fira sin 15:e jul i varuhuset hade Mikael bjudit sina arbetskamrater på hemlagad knäck och pepparkakor till frukostfikat. Som vanligt blev hans gest väl mottagen och alla gratulerade och klappade honom på ryggen. Få människor uppskattas så mycket som Mikael. Men så är han också sjusärdeles snäll och omtänksam. Det är han som lånar ut motorvärmare, skottar fram bilar, bjuder på en kopp kaffe och ringer hem till sina kollegor när de är hemma och är sjuka, bara för att kolla hur det står till. Han är som en liten tomte som pysslar om och fixar.

Han for runt i sin truck och svängde allt som oftast in i den delen av lagret där man idag skulle hålla julfesten. Han hjälpte Marie och Gerd som var årets festfixare, genom att köra stolar och bord på trucken för att de skulle slippa bära allt själva. Detta trots att det idag var så otroligt mycket att göra. Dagen före julafton och butiken var fylld till bredden med folk som skulle handla det sista. Folk var stressade och en del irriterade på både man och hustru samt barn. Men Mikael åkte runt på sin truck och sjöng med i julsångerna som spelades på trucken.

”Nu råder lugn och julefrid, snart nog tar nåt annat vid
men här får morgondagens skuggor inte ruva.
Nu sjunger kanske nån för mig och kanske sjunger nån för dig
ett sprucket men ett hoppfullt Halleluja… ”

Det behövdes hjälp i kylen eftersom alla julskinkorna plötsligt tog slut och fler behövde köras ut och Karin ringde till Mikael och frågade om han möjligtvis kunde tänka sig att komma och hjälpa henne lite. Det finns få människor som han så gärna hjälper som Karin. Han hade spanat in henne på sommarfesten och sen dess hade han hängt lite extra mycket där hon håller till. Han hade hört sig för lite bland kollegorna och hört att hon förmodligen är singel. Men Mikael är inte den som tar första steget. Men hjälpa till kan han gärna göra. Och särskilt i kyldisken. Det var som att Karin var extra söt idag. En liten röd luva hade hon satt på sitt söta lilla huvud och läpparna matchade fint den röda huvudbonaden. I öronen hade hon hängt örhängen föreställande små glittriga julgranskulor. Mikael hade aldrig sett något så sött. Han blev röd om kinderna när han svängde förbi henne och erbjöd sin hjälp. Karin log som hon alltid gör och frågade om hon kunde få sig en sväng på trucken. Mikael erbjöd skjuts till julbordet senare och Karin var inte sen att tacka ja och boka en plats och hämtning fem minuter innan partyt började. ”I’ll be there” skrattade Mikael och körde iväg med ett stort lass med färdigkokta skinkor från svenska glada grisar.

”Jag kommer hem igen till jul, jag önskar samma sak som du
ingen familj inga paket, det e bara du och jag som vet,
jag kommer hem igen till jul.”

Han tackade sin lyckliga stjärna för att han var och klippte sig igår och för att han hade på sig sin nya parfym som han fick av syster Louise för bara en vecka sen. Hon hade varit iväg till Kanarieöarna och köpt parfymen i Taxfree som en lite för tidig julklapp.

Dagen släpade sig fram och trots att det kändes som en evighet så blev det ändå till slut dags för julbordet. Snälla chefen hade som vanligt tagit in extrapersonal till kassorna för att alla i den ordinarie personalen skulle kunna vara med på julbordet. Mikael bytte om i herrarnas omklädningsrum till snyggbyxor och skjorta och den nya snygga jul-slipsen och passade på att borsta tänderna också. Ifall att. Han hoppade upp i trucken och satte på favoitjullåten Gläns över sjö och strand och åkte iväg för att hämta Karin på den bestämda platsen. På väg dit slog det honom plötsligt att hon kanske skojade. Att det var ett skämt från hennes sida att hon ville åka truck till festen. Men han kunde ju inte vända om nu utifall att hon faktiskt menade allvar. Han svängde runt hörnet och fick se henne stå där så söt och fin. Hon hade en lång röd klänning på sig och en långt glittrigt silverhalsband som hängde ända ner på magen. Hon log med hela ansiktet när hon fick syn på honom och han tyckte minsann att det glittrade till i ögonen på henne när hon klev in i trucken och tryckte in sig bredvid honom. ”Mot festen tack” skrattade hon vackert och Mikael satte fart mot lagret.

Han kostade på sig en liten extra runda nu när det var så trevligt i trucken och han svängde ut på lastkajen där det som av en händelse just nu hade börjat snöa. Karin fick feeling och sjöng med i julsången och såg riktigt lycklig ut. Det tyckte till och med Mikael. Karin skrattade så hon kiknade och Mikael fick rusånga i trucken. Han tänkte sig att göra en riktigt snygg entré vid julbordet och vred upp musiken och Peter Jöback skrålade O helga natt och Karin vinkade åt alla kollegorna som stod uppradade kring julbordet. Mikael tog ifrån tårna och ”Folk, fall nu neder, och hälsa glatt din frihet. O helga natt, du frälsning åt oss gav. O helga natt, du frälsning åt oss gav…” Och PANG!! Färden fick ett abrupt slut och varken Karin eller Mikael förstod vad som hände. Musiken tystnade och Karin tog sig för huvudet och såg gråtfärdig ut. Mikael kände hur något regnade från taket och lyfte snabbt blicken och fick en stråle av något kladdigt rakt i ansiktet. Karin gav till ett tjut och Mikael hörde röster som skrek att gud vad klantigt och nu var allt förstört.

I all sin lycka och upphetsning hade Mikael gasat rakt in i en hög stapel med läskbackar. Nu sprutade det julmust åt alla håll och rätt som det var brakade det till något fruktansvärt och stapeln rasade rakt ner och välte över julbordet som knäcktes mitt itu och maten åkte i golvet och Vera i charken hade fått hela sin nya fina ljusgröna sidenblus full med sillsallad och skrek att detta skulle hon minsann kräva ersättning för. Chefen tog sig för huvudet med ena handen och torkade bort rödbetssallad från byxorna med den andra. Majlis började gråta och Kenta fick spelet och började gapskratta.

I vad som kändes som en hel evighet blev det alldeles tyst. Kentas gapskratt tystnade och Majlis hittade en ren servett som hon snöt sig i. Mikael kände ett hemskt illamående välla upp ur magen och Karinhöll för ansiktet med båda händerna och höll andan. Plötsligt klev Göran från kolonial fram och skällde som besatt. Han skrek något om att det var oansvarigt och respektlöst och att han aldrig varit med om något så klantigt i hela sitt liv och nu var allt förstört och är det inte minsann förbjudet att åka två i en truck och det är minsann ingen jävla taxirörelse de bedriver där man kör runt folk bara för att det är kul. Gunbritt från spelhålan ställde sig bredvid och skrek om att nu var hela hennes jul förstörd för hon skulle minsann inte få någon mer julmat än denna eftersom halva hennes släktstruntat i att vaccinera sig mot svininfluensan och därför nu låg nerbäddade och halvt avsvimmade i svinisen. Det var som att resten av personalen blivit förstenade. Det var bara Anders som tagit tag i saken och hämtat en sopskyffel och börjat sopa ihop allt glas från flaskorna.

När den enda efter den andra skällt och gapat fick Karin plötsligt nog. Lilla söta väna Karin som aldrig någonsin tagit sig ton förut fick nog. Det var som om ett monster flugit i henne.

”Kan ni bara ta och vara tysta! TYST SA JAG!!! Lyssna på mig nu! Visst, det var klantigt av Micke, men det är inte bara hans fel. Det är lika mycket mitt fel och jag tar på mig alltihop. Det var jag som bad om att få åka med och det var jag som bad honom att gasa på lite. Det är mig ni ska vara arga på. Och förresten så förstår jag inte hur ni kan skälla på honom över huvud taget. Tänk på att det är han som skjutsar er när ni ska till tandläkaren eller har missat bussen. Och du Göran, hur kan DU av alla skrika på det där viset, du borde vara tacksam. Mikael ställde upp på dig dag och natt när du skilde dig, har du glömt det? Och du Vera kan sluta löjla dig för du har ju både tvättmaskin och torktumlare hemma hos dig och är du för fin för att tvätta dina egna kläder kan jag ta med mig blusen hem till mig och tvätta den helt gratis. Jag lovar att den blir som ny. Så hjälp till nu och städa upp här så att vi kan ha lite trevligt sen!”

Chefen trädde fram och harklade sig. ”Ja, Karin har rätt… Ett misstag sker så lätt och vi är alla skyliga Mikael en och annan gentjänst. Och är det något vi har här så är det mat. Hjälp till nu och städa upp så hämtar vi ny mat bara. Dela upp er i grupper och fixa ett nytt julbord och skriv upp på en lista vad ni tar. Men du Mikael, sätt dig på en stol och rör dig inte ur fläcken, du har gjort ditt för idag. Hehe…”

Mikael  satte sig på en stol och såg sig omkring och visste inte om han skulle skratta eller gråta när han såg vad han just hade ställt till med. Men han valde det första. Vilket gick mycket enklare när han helt plötsligt fick sällskap av en ursöt tjej med julgranskulsörhängen. Hon kunde tydligen tänka sig att sitta i hans knä trots att det rann julmust längs benen på honom.

”Vilken jävla åktur” sa Karin och skrattade så hon skrek. ”Lova att vi gör om det nästa år igen!”

”Vad du vill, säg bara till.”

Skrivet av: Susanne