”Julafton, äntligen är det julafton” var det första som Brynolf Andersson tänkte på när han vaknade klockan 05.00. Ända sen han var barn har han vaknat klockan 5 varje julafton. Som barn ville han vara vaken först av alla för att kunna ut få ut så mycket som möjligt av världens längsta dag. Hans kompisar tyckte att han var helt fläng i huvudet som ville gå upp så tidigt, då var det ju ännu fler timmar att vänta innan man fick öppna paketen. Men så tänkte inte Brynolf. Han njöt av att sitta och titta på alla fina paket, de fina kulorna i granen, tjuväta några nötter innan mamma, pappa och alla hans syskon vaknade och kanske också skaka lite på ett av paketen.

Det är flera timmar kvar innan resten av familjen vaknar. Monika passar alltid på att sova extra länge på julafton och tonårsbarnen ska vi inte ens prata om. De sover nästan så länge att de får äta frukost lagom till Kalle Anka blir tokig på den galna fågeln i djungeln. De tidiga timmarna på julafton är bland det bästa Brynolf vet. Då kan han tjuväta en köttbulle, ta en tunn skiva från julskinkan, provsmaka sillen och äta några ostekta prinskorvar. Och framför allt har han tid att slå in alla julklappar.

Slå in julklappar är bland det roligaste han vet. För att det ska se extra vackert ut under granen funderar han alltid ut ett tema. Förra året slog han in alla julklappar i glittrigt papper. Det glittrade så mycket att de nästan fick ha på sig solglasögon i vardagsrummet. Årets tema är rött och guld. Hela lägenhetens julpynt går i rött och guld, ”det blir snyggast så” tänkte Brynolf.

Brynolf satte sig vid köksbordet och åt årets första knäckemacka med julskinka och riktigt mycket senap. Han tände adventsljusstaken i köksfönstret och några stearinljus. Resten av huset sov fortfarande, när han tittade ut genom fönstret och såg bort mot huset mitt emot såg han att det inte var många vakna där heller. När knäckemackan var uppäten kom han på att han hade glömt att dricka årets första julmust. Ingen julmust förrän på julafton, sådana var reglerna. Så han smög tyst genom lägenheten för att inte väcka sin sovande familj och hämtade en flaska från backen på balkongen. Första klunken tog han på den kalla balkongen och tittade sen ut på den tomma gården. Ett tunt lager snö hade lagt sig över marken under natten och i några fönster lyste adventsstjärnor i annars mörka lägenheter. ”Julafton” tänkte Brynolf igen och kände hur julstämningen åter igen kröp in i hans kropp. ”Bästa dagen på året” sa han tyst för sig själv när han stängde balkongdörren och gick tillbaka till köket.

Det var nu dags för etapp två av julaftonsfrukosten. Först känckemacka med julskinka, sen sill, en bit från varje burk och sen två kalla prinskorvar. Alltid i samma ordning. Det var Brynolf pappa som lärde honom att fira in julafton på det här sättet. Redan när Brynolf var tre år väckte hans pappa honom redan i ottan för att provsmaka julmaten innan de andra hade vaknat. Och nu när pappan firar sin jul i himlen måste Brynolf ta över. Sen barnen var små har han försökt få dem att gå upp klockan 5, men de har bara kastat kuddar efter honom och muttrat ”Låt oss sova, vi har jullov”.

Klockan närmade sig 6 och det var hög tid att slå in julklapparna. Brynolf dukade av köksbordet och plockade undan duk, adventsljusstake och salt- och pepparkaren. Från garderoben plockade han fram alla presenter han köpt. Brynolf börjar köpa julklappar redan efter semestern. Monika tycker att det är onödigt att börja så tidigt, men Brynolf tycker att hans idé är lysande. Han sprider ut kostnaderna och har sen mer tid att njuta av alla föreberedelser medan de andra springer omkring och stressar i butikerna. Dock kan han inte hålla sig från att följa med Monika när hon ska köpa julklappar, han tycker att det trots allt är ganska mysigt i butikerna, trots att det är varmt, proppfullt med folk och högtalarna spelar julmusik på lite för hög volym. Han står oftast en bit bort och bara tittar på alla som stressar och blir osams över småsaker.

Med ytterst noggrannhet slår han in julklapparna. Monika är alldeles för slarvig tycker han. I flera timmar sitter han där och krusar snören, knyter rosetter, matchar papper och tejpar. Julklapparna har nog aldrig varit vackrare förut, i år har han verkligen lyckats. Det är fortfarande knäpptyst i lägenheten, men utanför fönstret ser han hur folk i huset mitt emot börjar vakna och förbereda julafton. ”När man har slagit in alla paket får man ta lite nötter” tänker Brynolf, knäcker några nötter och betraktar med stolta ögon den stora högen med julklappar. ”Det där gjorde jag bra” säger han tyst för sig själv när han plockar upp det första paketet för att gå till vardagsrummet och lägga det under granen.

På väg till vardagsrummet tittar han in i sovrummet för att se om Monika fortfarande sover. Han viskar hennes namn, men får ingen reaktion och går vidare till vardagsrummet. Och då, redan innan han kliver över tröskeln hugger det till i magen, svetten tränger fram i pannan och det känns som om hjärtat ska stanna. Han har glömt att köpa julgran!

Om resten av huset fortfarande sov, vaknade de vid det här laget garanterat av ett hjärtskärande ”NEEEEEEEJ”. Men frågan är hur många som vet att det var Brynolf…?

Skrivet av: Therese