Virginia Silverstråhle stängde dörren till sin lägenhet, låste och började gå halvtrappan ner till ytterdörren. Väl vid ytterdörren fick hon hjälpa Åsa Gustafsson på femte våningen som än en gång kom hem med famnen full med tapetrullar och färgpytsar.

- "Jaså, det är till att måla om?", frågade Virginia medan hon höll upp dörren.

- "Ja", svarade Åsa Gustafsson, "jag skall göra om lite köket tänkte jag. Just nu är det rött och vitt och jag är inte jätteförtjust i de färgerna." Virginias ögon mörknade och hon svarade att "Det kunde hon absolut förstå." Därefter lät hon ytterdörren glida igen och lämnade Åsa Gustafsson väntandes på hissen medan hon förvånat tittade efter Virginia.

Virginia hade slutat vid lunch idag och var nu på väg till centrum för att klippa sig och sedan tänkte hon gå och handla lite mat inför kvällen. Hon var lite tidig till frisören och satte sig därför och läste lite skvallertidningar. Något hon bestämt hävdade bara skedde när hon var hos frisören. Och tandläkaren. Men genast ångrade hon sig. Tidningen var inte speciellt ny utan från våren och hade en stor special om prins Joachims och prinsessan Maries nyfödda lilla son. Ilsket fräste hon till, slängde tidningen på bordet tog en ny som turligen innehöll en special om nästa års stundande prinsessbröllop i Sverige.

- "Detta är grejer det", tänkte Virginia, "ordentliga skötsamma flickor och inte sådana där slarviga pojkar som bara dumpar tjejen när det inte passar längre." Virginia hade redan lämnat in en ledighetsansökan för den 19:e juni nästa år, ett sådant kalas tänkte hon inte missa. Om hon skulle se det live eller om hon skulle sitta hemma och se det på tv hade hon dock inte bestämt.

- "Då går det bra att komma fram så skall vi se hur Ni vill ha det denna gången", sa hårfrisörskan och väckte Virginia ur sin dagdröm. "Jag har precis kommit från en hårmässa i Köpenhamn och jag har så många bra idéer om hur jag vill göra med ditt hår."

- "Nej tack, jag vill ha en svensk frisyr! Har ni inte det så får det vara." svarade Virginia och såg surt på hårfrisörskan.

- "Givetvis har vi det men jag tänkte..."

- "Det blir bra som det alltid varit. Förresten, det är väl inga problem med min bokning den 18:e juni nästa år", frågade Virginia oroligt?

- "Absolut inte, ni har första tiden på morgonen. Det var ju så ni ville ha det, första kunden på morgonen så att jag skulle vara pigg och inte trött efter en hel dag med en massa tjatiga kunder." Hårfrisörskan himlade med ögonen och fortsatte "Jag har en praktikant från skolan som skall tvätta ert hår, det går väl bra? Sara! Kommer du ut och tvättar en kund?"

Ut från rummet bakom draperiet kom en blek svarthårig tjej med en svart t-shirt med en stor legobit på. Den unga damen tuggade oavbrutet på ett tuggummi. "Vad har jag gjort för att förtjäna detta?" tänkte Virginia men satte sig ändå i stolen och böjde huvudet bakåt och lät praktikanten Sara skölja genom håret.

- "Vi har ett nytt schampo", sa Sara mellan tuggorna, "vill du prova det? Du har säkert sett reklamen, det är med fotomodellen Helena Christensen som är så snygg."

- "Nej tack, jag tvättade håret i morse. Det räcker att blöta det lite." Efter att ha fått sitt hår genomsköljt och hårbotten masserad var det dags att sätta sig i frisörstolen och få det grånade håret omhändertaget. Frisörskan var fortfarande lite tagen över Virginias reaktion när hon nämnde mässan i Köpenhamn och sa inte speciellt mycket under klippningen men Virginia var lika glad för det för då kunde hon läsa allt om prinsessbröllopen nästa år. Efter att ha fått håret fönat betalade Virginia och gick ut från frisersalongen och klev rakt i en vattenpöl och kände genast att det kalla decembervattnet sipprade in i skon. Med en blöt och frusen fot stegade därför Virginia raka spåret in till skoaffären som låg rakt över torget och sa som det var till expediten:

- "Jag behöver ett par nya skor. Ett par bekväma och fotriktiga."

- "Vi har precis fått in en nya sko från Ecco som jag tror skulle passa dig utmärkt."

- "Har ni verkligen inga svenska skor. Tillverkas det inga skor i Örebro längre?"

- "Nja, de flesta skor görs nog i Portugal. Går det bra?"

- "Mycket bättre", svarade Virginia och valde genast ut ett par rejäla skor med gummisula som hon genast tog på sig. Hon passade även på att köpa ett par nya strumpor eftersom de blivit blöta efter besöket i vattenpölen. Nöjd och med torra fötter gick hon ut från skoaffären och började gå mot stormarknaden men när hon passerade bageriet på hörnet och kände doften av nybakat bröd insåg hon att hon började bli lite hungrig och bestämde sig snabbt för att slå på stort och ta sig en fika.

- "Vad önskas", frågade den unge mannen bakom disken och log stort.

- "En kaffe, en smörgås och så något sött, det är ju ändå fredag."

- "Då föreslår jag en rågfralla med skinka och Danablu-ost och efter det ett wienerbröd. Kanske ett med choklad på? Eller chokolaaaade som de sa i den roliga serien Solstollar?" Expediten sken upp när han tänkte på alla de lättklädda flickorna som medverkat i serien.

- "Limpsmörgås med köttbullar och en pariserbulle blir bra! Och kaffet hoppas jag är Gevalia!?"

Virginia lugnade ner sig något när hon tagit den första tuggan av smörgåsen med köttbullar och rödbetssallad och hon kände sig väldigt lugn och tillfreds när hon slickat i sig sockret som ofrånkomligt fastnar runt munnen när man äter pariserbulle. Efter en påtår av det starka kaffet kände hon sig verkligen redo att ge sig in på stormarknaden och slåss med de barnfamiljer som nu storhandlade inför helgen och som var en fara för hälsenorna när de ångade fram med kundvagnarna. Beväpnad med en korg gav hon sig in i affären och hon hade ganska klart för sig vad hon behövde, hon tänkte äta lite fläskfilé eftersom det ändå var fredagskväll och gav sig in mot köttdisken där hon till sin fasa upptäckte att den färska svenska fläskfilén var slut och besviken styrde hon stegen mot kyldisken för att än en gång bli besviken. I botten på frysdisken låg endast tre bitar frusen fläskfilé men efter att ha böjt sig ner och tagit upp en av dem upptäckte hon den rödvita flaggan på etiketten och slängde ilsket ner filén igen. "Svininfluensan har tydligen inte tagit alla än" väste hon fram mellan hoppressade läppar. "Fläskfilégryta utan fläskfilé känns ju lite fattigt“, tänkte hon vidare och började fundera på vad hon skulle äta i stället och fastnade till slut för korv stroganoff. "Kanske inte den optimala fredagsmysmaten men det funkar väl", tänkte hon och fortsatte handla. Efter att listigt ha undvikit mjölk från Arla, bitsocker från det som tidigare hette Sockerbolaget och bacon från Tulip kände hon sig nöjd och gick till kassan och betalade. När hon packade sin kasse hörde hon bakom ryggen:

- "Vad snygg ni blev i håret!" Det var grannen från femte våningen hon återigen stötte ihop med. "Du har handlat mycket ser jag, du får åka med mig hem", sa Åsa Gustafsson, greppade kassen och gick med sina långa ben mot de automatiska dörrarna. "Måste ju vara riskfritt", tänkte Virginia, "bilar gör de ändå inte". Det märktes att Åsa Gustafsson varit ensam hemma hela dagen för hon pratade oavbrutet om det mesta så Virginia var tacksam när hon fick tacka för skjutsen och stänga dörren bakom sig.

Väl inne i lägenheten satte hon sig i sin soffa och funderade på vad hon skulle se på tv efter att hon ätit sin något udda fredagsmysmat. Förväntansfull tog hon fram dagstidningen hon köpt på stormarknaden och bläddrade snabbt fram till sidorna med tv-tablåerna. Virginia hade inte speciellt många kanaler men hon var nöjd för det mesta, de sände oftast bra program som var intressanta och lärorika. MEN! Vad var felet med tv idag? Kanal 1 visade ett reportage om en bergbestigare från Aalborg som skulle bestiga Europas högsta berg. "Kul för honom", tänkte Virginia, "han kunde klättrat upp i Kaknästornet så hade han ändå varit högre upp än hela hans land". TV4 som alltid hade livsstils och inredningsprogram visade ett program om en familj i Odense. "Vadå, livsstil? Är det en livsstil att röka på restauranger och vara allmänt slarvig? Och inredning? Tunna gardiner eller inga alls? Svåra val när du inreder ett hus i Odense! Fattas väl bara att de skall ha ett matlagningsprogram därifrån också, röd korv och marsipan." När hon upptäckte att SVT24 bara visade repriser av Mordkommissionen och Anna Piel slängde hon tidningen i soffan och gick ut i köket för att laga mat.

Korv Stoganoffen smakade i alla fall underbart och Virginias dåliga humör blev betydligt bättre och efter att ha diskat bestämde hon sig för att istället titta på tv lyssna till Radioteatern som enligt henne kunde förgylla vilken trist decemberkväll som helst. Utrustad med en kopp starkt kaffe och ett litet glas med sherry slog hon på radion och det första hon hörde var: "Att vara eller icke vara, det är frågan; Månn ädlare att lida och fördraga ett bittert ödes styng av pilar eller att ta till vapen mot ett hav av kval". Virginia ryckte till, blängde på radion och stängde av den genom att med ett ryck dra ut sladden ur väggen. "Skall det vara så svårt att undvika?" tänkte Virginia, tittade på klockan och bestämde sig för att det var alldeles för tidigt att gå och lägga sig. "Jag får väl ge tv en sista chans. Det var ju ändå trevliga gäster på Så skall det låta. Hon den där Jessica Andersson sjunger ju för bra." Efter att ha fyllt på sherryglaset gick hon fram till tv och hallåan med namnet som en kryddig korv sa hest:

- "Tyvärr måste vi meddela att vi har skickat fel information till pressen och därför är det inte Jessica Andersson med vänner som medverkar i kvällens Så skall det låta utan i stället är det Olsen Brothers som möter Kim Larsen och Sanne Salomonsen. Vi hoppas ni har överseende med detta och vi hoppas ni får en trevlig kväll."

- "Förbannat lätt för dig att säga, som inte är förföljd av en hel nation!" Medan Virginia skrek ut detta gick hon fram till tv och höll på att välta den när hon i vredesmod stängde av den. Hon kastade i sig sherryn, släckte alla lampor och gick och lade sig. Tröttheten som kom efter vredesutbrottet, tillsammans med en veckas hårt arbete och dessutom sherry gjorde att hon somnade ganska omgående. Något annat som tyvärr kom ganska omgående var även mardrömmarna, denna kväll bestod de i att ett rödvitt handbollslandslag sjöng Der er et yndigt land och efter handbollslaget gick Mads Mikkelsen utklädd till bryggarhäst och delade ut ölflaskor och skrek Hvergang! Virginia vaknade kallsvettig och bestämde sig för att aldrig mer dricka sherry.

Skrivet av: Mads