”Det kan aldrig bli för mycket” tänkte Pernilla Kruslock och fäste ytterligare en brosch på den ceriserosa blanka blusen. Men det var ändå något som fattades. Hon rafsade i det enorma smyckeskrinet och letade bland glittriga armband, halsband, hårprydnader och örhängen. Några fler armband blev det. Men dagens outfit kändes ändå inte riktigt färdig. Pernilla tittade på sin spegelbild och beundrade allt det vackra. Leopardmönstrade tights, ceriserosa blus, halsband i regnbågens alla färger, en tygblomma stor som en talgoxe i det nästan orange håret. Hon visste precis vilka skor hon skulle ta, de guldglittriga. Förutom den lilla detaljen som fattades var hon riktigt nöjd med dagens kläder. En snabb titt på klockan och hon insåg att det var dags att lämna lägenheten för att ta sig till jobbet.

När Pernillas mamma dog för några år sedan tog Pernilla över bokhandeln på baksidan av kommunalhuset. Tidigare hade hon jobbat på ett försäkringsbolag, men när hennes mamma dog funderade hon bara i några minuter innan hon bestämde sig för att det var där hon skulle jobba, inte på något dammigt kontor.

Redan innan hon stoppade nyckeln i låset kände hon att det behövdes mer julpynt i bokhandeln. I skyltfönstret stod julklappstips i långa rader, främst barnböcker och stora fotoböcker med glansiga sidor. Runt böckerna slingrade sig tjockt glitter och runt hela fönstret hade hon satt fast många ljusslingor som hon lät lysa hela kvällarna och helgerna. Folk på stan skulle se hennes bokhandel på flera meters avstånd. Det skulle inte gå att missa Bolanders bokhandel. Ja, Bolander var egentligen hennes riktiga efternamn. Men någon gång på gymnasiet bestämde hon sig för att Bolander var lite tråkigt, det passade henne inte riktigt. En tjej med en så stor personlighet och karisma behövde något mer, något mer ovanligt och exklusivt. Och då fick det bli Kruslock. Skatteverket har ännu inte godkänt namnbytet, men det stoppar inte Pernilla från att använda sig av Kruslock. Vad det står i passet och på körkortet, det bryr hon sig inte om.

Såhär innan jul bjuder Pernilla alltid sina kunder på glögg. Det står alltid en kastrull med glögg på disken och bredvid i små skålar står russin och skållad mandel. Ännu har julhandeln inte riktigt kommit igång, men till nästa vecka skulle det nog vara mer folk i rörelse. Eftersom det är andra advent och skyltsöndag tänder hon också två ljus i adventsstaken och sätter på julskivan med Tommy Körberg. Innan hon går och låser upp dörren gör hon ett snabbt besök i förrådet och tar ner kartonger med mer julpynt. Kartongerna är överfulla med glittriga saker och annat som hör julen till. Hon bär ut den till det lilla och överfulla skyltfönstret och ser att dagens första kund redan är på plats, trots att det är tio minuter kvar innan hon ska öppna. Mannen utanför ser lite frusen ut, så hon släpper in honom. Han tackar för vänligheten och försvinner snabbt bort till hyllorna med fiskeriböcker. Pernilla fortsätter att leta i kartongerna med pynt. Några änglar som inte är lika glittriga längre ska få stå i fönstret, likaså de små tomtarna som lyser.

Dagens andra kund kommer och hon går direkt fram till pockethyllan och plockar åt sig ett gäng deckare. ”Kan man få dem inslagna” säger hon när hon lägger upp dem på disken. Vad kunden inte visste var att Pernilla älskar att slå in paket. Som liten brukade hon fantisera om att inte göra annat än att slå in paket, att det skulle vara hennes jobb. I bästa kompisens ’Mina vänner-bok’ brukade hon skriva att hon ville bli paketinslagare när hon blev stor. De flesta skrattade åt henne och sa att man inte kunde bli det, att det inte fanns något som hette så, att det bara var något hon hade hittat på själv. Men det brydde sig inte Pernilla om. ”Ta gärna lite glögg medan jag slår in paketen” säger Pernilla och slår ut med handen över den delen av disken där glöggen står. Kunden häller upp glögg och tittar ut genom fönstret. Pernilla har svårt att bestämma sig för vad hon ska ha för papper. ”Är det födelsedagspresent eller julklapp?” frågar hon och kunden svarar tyst att det är julklapp. Förrådet med inslagningspapper, snören, etiketter och annat man behöver för att slå in paket är enormt och Pernilla fyller alltid på med mer. Kunden tar en klunk glögg och tittar bort mot Pernilla där hon står med flera olika rullar med inslagningspapper i famnen. ”Det går bra med samma papper på alla” muttrar kunden som snabbt tittar på sitt armbandsur. Pernilla, som tycker att det är mycket tråkigt att slå in alla böcker i samma papper, skyndar på med rött papper med guldfärgade getabockar, vitt papper med snöflingor i silver, bångstyrigt guldpapper och meter efter meter med glansigt paketsnöre. Kunden sveper ytterligare en kopp glögg och Pernilla ser hur svetten börjar tränga fram i pannan på honom. ”Snart färdig” kvittrar Pernilla och försöker snabba på med snöret. Hon stoppar ner allt i en påse och sträcker fram den mot den stressade kunden. Han nickar snabbt, försvinner ut genom dörren och går med snabba steg över torget. 

Resten av förmiddagen ägnade sig Pernilla åt sitt julpynt. Det var en lugn söndag i butiken och Pernilla passade på att dricka lite glögg mellan de kunderna som hade letat sig fram till butiken. Det blev dags för lunch och den åt hon som vanligt sittandes på den lilla pallen bakom draperiet. Två limpmackor med ost och en kopp te, hennes mamma hade alltid sagt att det inte får lukta mat i butiken, för då vänder kunder i dörren och den regeln höll Pernilla stenhårt.

Det plingar till i dörrklockan och hon reste sig snabbt från sin pall, och där, innanför dörren står den tjusigaste mannen hon någonsin har sett. Han har någon slags exotisk hatt på huvudet, kanske från något varmt land i orienten. ”God dag” säger mannen och Pernilla känner hur kinderna börjar hetta. Hon stammar fram ett ”Hej” och lägger sen till att det bara är att ta för sig av glöggen. Mannen tar några försiktiga steg mot glöggrytan, häller upp lite i en mugg och tar en näve mandlar. ”Kan jag hjälpa till med något” frågar hon och mannen frågar efter en bok om Sverige, han ska skicka den till sina släktingar i orienten. Pernilla hastar iväg mot rätt bokhylla med mannen i släptåg. Han tackar för hjälpen och Pernilla går tillbaka till kassan. Mannen står kvar och bläddrar bland böckerna länge och under tiden passar Pernilla på att drömma om orienten. Kameler, kryddor, glittriga tyger, palmer och män i mustasch. Pernilla har aldrig varit i orienten, men i drömmarna har hon varit där många gånger. Mannen bläddrar vidare och Pernilla börjar fundera på om hon skulle möblera om lite i butiken, rulla ut mattor på golven, hänga ljuslyktor i taket och tända rökelser.

Pernilla stod där och drömde sig bort till orienten, ända tills det pinglade till i dörren och mannen var försvunnen…. Kanske hade han flugit iväg på sin flygande matta eller ridit iväg på sin kamel. Försvunnen var han i alla fall och Pernilla funderade på var mannen skulle fira jul. Firade han överhuvudtaget jul?

Skrivet av: Therese