Allt började som vilken dag som helst. Lisa Sjöholm blev väckt 05:14 av att Max skriker från sin spjälsäng. Tre minuter vaknade Maja i sitt rum och skrek om att hon var kissnödig. Några minuter senare vaknade Stefan och ramlade ut mot köket för att sätta på kaffe. Innan klockan hann slå 05:30 var hela familjen Sjöholm vakna. Nytt personligt rekord faktiskt.

Vid frukostbordet vill Max inte äta. Maja vill bara slicka av kaviaren från knäckemackan och kaffet smakar lite bränt. Det är lite mer än två veckor kvar till jul och på kylskåpet hänger Majas önskelista. Att hon inte kan skriva än stoppar henne inte, hon ritade sin önskelista istället. Det är Stefans tur att köra barnen till dagis och Lisa får lite extra tid innan hon måste gå till jobbet.

Ljuden från trötta barn ekar i det annars tysta trapphuset och Lisa tittar ut över köket. Kaffebryggaren står fortfarande på och resterna av Max frukost bildar små våta pölar på den slitna bordsskivan. Majas knäckemackor ligger i en hög och efter Stefan ligger en uppslagen tidning. Lisa öppnar brödlådan och hittar lite torrt rostbröd, efter några minuter i brödrosten blir det helt ätbart. Kaviartuben på köksbordet är tom, den tömde Maja på några minuter när Lisa bytte blöjor på Max. Det är bara att ta fram disktrasan och röja undan resterna av dagens frukost. När hon skjuter in Max barnstol ser hon de gamla bitmärkena som Maja gjorde för några år sedan. Hon funderar på om man kan kalla en barnstol med bitmärken för shabby chick och sälja det dyrt på Blocket. Shabby är stolen i alla fall, hela köket faktiskt, i alla fall såhär efter frukost. Hon trampar på något lite blött och hårt som krasar och klibbar fast under fotsulan. Försiktigt lyfter hon på foten för att upptäcka ytterligare en knäckemacka med några spår av kaviar.

Med en stor suck drar Lisa skärpet på morgonrocken lite hårdare och sätter sig vid köksbordet igen. Städningen får vänta. Hon tittar bort mot klockan, det är fortfarande en hel timme kvar innan hon ska gå till jobbet. Tidningen ligger uppslagen, en glad florist berättar om årets blomsterarrangemang på Nobelfesten. Festernas fest. På nästa uppslag berättas det om bomboffer i Irak och Afghanistan. Trots att bomboffer är viktigt bläddrar hon vidare och börjar läsa om årets julklapp. Än så länge är det ingen som vet vad årets julklapp kommer att bli, men några gissar på spikmattan. Kollegorna på jobbet pratar om sina spikmattor, att det är det bästa de någonsin har köpt. Lisa är skeptisk. Och när skulle hon ha tid att ligga på den? Sist hon försökte utföra någon slags aktivitet på golvet, något som skulle vara situps slutade det med att både Max och Maja klättrade på henne.

Klockan tickar på och köksbordet ser fortfarande ut som ett slagfält. Hon borde ta en dusch och välja kläder för dagen. Några fåglar landar på balkongräcket och börjar äta från talgbollarna som Maja hängde upp för någon dag sen. ”Ja, de ska väl också äta frukost” tänker Lisa. Efter ytterliggare en rostad macka är det dags att ta tag i dagen.

Garderoben är nästan tom, men de har inte tvättid förrän imorgon. Galgarna hänger tomma och skramlar när hon bläddrar bland kjolar, klänningar och skjortor. Ingenting känns intressant, allt hon skulle kunna tänka sig att ha ligger i smutskorgen med miljarder små barnstrumpor och Stefans randiga skjortor. När hon är på väg att ge upp och ta den tråkiga svarta kjolen och den tråkiga svarta skjortan ångrar hon sig plötsligt. Längst in hänger något hon inte använt på år och dagar.

Efter morgonens välbehövliga dusch tittar Lisa på sig själv i den immiga badrumsspegeln. Håret har sett sina bättre dagar och hon säger klipptid högt för sig själv. Hon måste komma ihåg att ringa frisören och köpa nytt lucialinne till Maja.

Under nästan tomma plåsterkartonger, några dammiga tops, rakhyvlar och skavsårsplåster ligger den lilla sminkväskan. Och där, bland en torkad mascara och ett läppstift inköpt på språkresan i Brighton 1987 ligger den lite glittriga turkosa ögonskuggan. Någon borste lyckas hon inte hitta, så hon river av en bit toalettpapper och försöker måla ögonlocken. Trots att det var några år sen sist blir det faktiskt riktigt snyggt.

Inne i Majas rum hittar hon en tygblomma som hon fäster i håret. Det finns inte riktigt tid för att hinna stryka dagens kläder, skrynklorna i bak kan hon alltid skylla på att hon satt ner på bussen. I klädkammaren ligger skorna i stora högar och efter en liten stunds letande lyckas hon hitta två likadana skor. Klackarna är inte jättehöga, men betydligt högre än sulorna på gymnastikskorna som hon brukar ha. Hon drar klänningen över huvudet och den kanske är lite trång över rumpan, men det finns inte tid att ångra sig nu.

Med lite vingliga steg tar hon sig ner för trappen. Hon kommer ikapp Pernilla som bor på våningen över. Pernilla ser som vanligt ut som en julgran och ojar sig över att hissen står still igen. Men Lisa har inte tid att prata om den trasiga hissen utan hälsar bara snabbt.

Vid busshållsplatsen står det vanliga gänget. Samma människor varje morgon. Egentligen borde de hälsa på varandra, eftersom de åker samma buss varje morgon, men alla står för sig själva och stirrar bara rakt fram. Lisa sträcker på sig när bussen kommer och tar långa kliv upp för trappan och sätter sig på den vanliga platsen. Alltid på vänster sida, sista platsen innan dragspelet. Damen som verkar ha en förkärlek för lite udda mössor sätter sig som vanligt på handikapplatsen längst fram och börjar prata med chauffören.

Väl framme vid jobbet är det som vanligt kaos vid parkeringsplatsen. Bengt vinkar till Lisa från sin rostiga Amazon och Ingrid snurrar runt runt för att hitta ett litet hål för sin bil. I receptionen sitter Berit och bläddrar i senaste numret av Svensk damtidning, hon är så upptagen att hon inte ens lägger märke till att Lisa går förbi.

I köket är det kö till kaffeautomaten och när Lisa kliver in vänder sig alla om med stora ögon och tittar på den turkosa varelsen som just gjorde entré. Från topp till tå är hon klädd i turkost och ögonen håller på att ramla ut på flera av kollegorna. Ingen säger något. Inte förrän Bengt dyker upp och säger ”Vilken kalaspingla vi har här idag”.

Fröken turkos har gjort sin entré och Lisa gillar henne bättre än den lilla gråa musen.

Skrivet av: Therese