"… och slutligen vill jag än en gång tacka dig Håkan för alla år du varit på firman och för allt engagemang du visat. Tack".

Håkan Janssons chef sträckte fram handen och Håkan reste sig upp och tog emot guldklockan med sitt namn och företaget logotype på baksidan. Bakom chefen stod en av tjejerna på personalavdelningen och sträckte fram en stor, fin bukett blommor och Håkan gav henne en extra lång kram när han tog emot den. Håkan harklade sig och vände sig till sina arbetskamrater.

- "Ja som ni vet så är det min sista dag på kneget idag och jag vill därför tacka alla för alla dessa åren. Utan er hade jag aldrig lirat kvar så länge". Rösten stockade sig på Håkan och arbetskamraterna började applådera. Håkan svalde tungt och fortsatte "Och tack så mycket för grönsakerna och skorpan. O så sponken med förstås, den sparar jag till sommaren när jag kan sitta utanför tattartermosen och glänsa med värsta uret och allt". Detta var förutom Håkans sista dag på jobbet även hans 65-årsdag och han skulle gå i pension, han skulle lämna byggföretaget han varit på i snart trettio år. Han började jobba hos sin pappa redan när han var 16 år när han inte tyckte det var kul i skolan längre och hans pappa hade lyckats få in honom på en brädgård där han hade ansvar för att lasta av alla virkesbilarna som kom från Småland och andra skogrika områden med virke som skulle användas för att bygga alla villor som behövdes i Staden. Efter att ha varit på brädgården i fem år så fick han ett erbjudande att börja på en byggfirma och där fick han både var med på byggen och köra företagets lastbil mellan de olika byggena och leverera material. Han trivdes bra på firman men han slutade när han blev orättvist beskylld för att ha sålt ett lass med virke vid sidan om som i själva verket ägarens son sålt för att kunna betala sina skulder. Detta visste Håkan men han ville inte skvallra utan slutade istället. Han behövde dock inte gå arbetslös speciellt många dagar innan VL Bygg hörde av sig och erbjöd honom jobb och det var deras logotype som var på den klocka som glänste på Håkans vänsterarm.

Efter fikapausen bröt alla upp och återgick till de olika arbetsuppgifterna och snickarna som normalt var ute på jobb hade fått sluta lite tidigare idag. Håkan packade ner blombuketten i papper så de inte skulle frysa under bilfärden hem och ställde tillbaka flaskan med den fina whiskeyn i sin kartong. Efter att ha ställt blommorna och presenterna vid ytterdörren gick han in till chefen och tjejerna på ekonomiavdelningen och lämnade tillbaka nycklarna till företaget.

- "Hur känns det nu Håkan", frågade chefen," hur skall du nu kunna fördriva tiden när du inte har oss att gå till?"

- "Med alla de planer jag har finns det inte tid till att knega". Och det var helt sant, Håkan hade alltid jobbat mycket och haft många järn i elden men det sista året hade han skaffat sig extra mycket att göra och det var därför som han bestämt sig för att lägga av att jobba och bara göra roliga saker. Men det betydde inte att han skulle lägga av att snickra. Tvärtom, på ett jobb i våras hade han träffat på ett tv-team som renoverade hus och deras byggledare Jonnie hade direkt fallit för Håkans skicklighet och presenterat honom för de två, antagligen sammanboende, manliga designerna och programledarna och de hade också gillat honom så han hade medverkat i några program de gjort. Och det samarbetet skulle fortsätta och kanske till och med fördjupas nu när Håkan hade all tid i världen. Fast om sanningen skall fram så hade han ju inte det, eftersom han hade svårt att säga nej så hade det inneburit att hans telefonnummer fanns hos många som behövde hans hjälp. Fast han skulle bli bättre på att säga nej, det hade han lovat sin hustru Gerd. Han hade också lovat henne att de om två år när hon pensionerades från sin lärartjänst skulle åka husbil genom Europa och han hade redan sett en husbil som han ville ha. Inte den nyaste kanske men eftersom han var en händig man var det inga problem för honom att få bilen i ett perfekt skick.

Både Håkan och Gerd tyckte om att åka bil och det var därför som Gerd ibland följde med Håkan när han hjälpte en gammal kompis son att köra lastbil. Ända sedan Håkan körde lastbilen på den första byggfirman han jobbade på så hade han längtat efter att få köra större lastbilar och för tio år sedan hade han kompletterat sitt lastbilskort med en släpvagnsbehörighet så nu fick han köra långtradare om han ville. Och erbjudandet hade inte väntat på sig, en jobbarkompis hade en son som hade en lastbil som han ibland behövde en extrachaufför till och det var då han ringde till Håkan. Oftast bestod körningen i att han körde till hamnarna i Skåne eller i Göteborg och hämtade och lämnade trailers som kommit eller skulle iväg till kontinenten. Och ibland följde Gerd med och då stannade de kvar i Skåne eller Göteborg och bodde på hotell och bara hade det bra. "Jag tjänar tillräckligt med flis på mitt vanliga jobb, så extrainkomsterna skall gå till sådant som förgyller vardagen" brukade Håkan säga när han försvarade att han sällan var hemma utan jobbade mest.

Och det var inte speciellt synd om Gerd heller för hon kunde minsann sysselsätta sig hon också. Han hade ju sin kyrkokör som hon förutom att sjunga i var sekreterare i och sedan var hon aktiv i den lokala karateklubben. Inte som utövare utan som alltiallo i föreningen och varje gång det var tävling var hon där och sålde lotter och serverade fika. Sedan höll hon i matlagningskurser och förutom allt detta brukade hon sitta barnvakt åt sin dotter och skall sanningen fram så var det mest dottern som klagade på att Håkan för sällan var hemma hos mamma Gerd. Sonen var nämligen delvis skyldig till faderns bristande närvaro. Sonen hade i alla år vart väldigt duktig på piano och hade dessutom en bra röst och han hade ganska många år spelat i ett dansband och de hade fått fler och fler spelningar. Och allteftersom popularitet ökade hade även avstånden till spelningarna ökat och därför hade de precis före sommaren skaffat sig en ny turnébuss. Inte en helt ny buss men en bättre begagnad turistbuss som de byggt om till turnébuss. Och det krävdes ganska mycket jobb och eftersom de flesta i bandet hade ett vanligt jobb och dessutom var ute och spelade på helgerna så var det Håkan som fick lägga ner mest jobb på bussen. Men nu var bussen snart klar och snart skulle premiärturen tas. Bandet hade anmält sig till Dansbandskampen och publiken hade verkligen gillat deras sound och de var nu i final och tanken var att de skulle visa upp den orangelackade bussen med texten "Mattez" på sidan vid finalen i Strängnäs. Om de inte vann tävlingen skulle de åtminstone ha den snyggaste bussen.

Bussen var precis det som rörde sig i Håkans huvud när han tog hissen upp till fjärde våningen. Visserligen var det han 65-årsdag men de hade varit överens om att fira födelsedagen till helgen istället genom att gå ut och äta med hela familjen. Detta gjorde att Håkan inte alls var beredd på det oväsen som bröt ut när han satte nyckeln i låset och klev in i hallen.

- "Ja, må han leva. Ja, må han leva", skrålade familjen medan de kastade serpentiner och höjde champagneglasen. I hallen stod förutom Håkans hustru Gerd även sonen Thomas med flickvän och dottern Anna med make och den tvååriga dottern på armen. "Nu blev du allt överraskad va?" frågade Gerd medan hon gav Håkan en stor kram. Och det kunde ju inte Håkan neka till. "Grattis på födelsedagen" sa Anna och gav även hon Håkan en kram. Annas make var lite mer reserverad och tog i hand. Efter ett allmänt ryggdunkande och gratulerande bjöd Gerd alla in i köket där hon gjort en lite buffé med olika sorters kött och till det potatissallad och som dryck serverades ett gott rödvin och till dem som inte drack det fanns det bubbelvatten gjord i Håkans senaste investering, en Soda Stream-maskin. Efter maten gick de in i vardagsrummet, för dagen förvandlat till finrum med blommor och ballonger, och drack kaffe och åt prinsesstårta som var Håkans favorit. Stämningen var som vanligt hög när familjen träffades och som vanligt satt Annas make mest tyst och talade endast om han fick frågan. "Jag kan för mitt liv inte se vad Anna ser i honom", tänkte Håkan när han hällde upp ytterligare ett glas Cointreau till maken, "och inte hjälper det med alkohol heller, han blir bara tystare".

- "Just det farsan, vi har fått klart med turnén", sa Thomas, "vi har några spelningar före jul och sedan drar det igång redan på juldagen. Du ställer väl upp och kör som du lovat?"

- "Givetvis gör jag det, jag släpper inte den bussen till vem som helst. Ta bara den där klåparen ni hade i våras, skulle ni släppa bussen till honom vore den på verkstad före trettonhelgen."

- "Var det inte något mer du skulle prata om idag", frågade Thomas flickvän Sara och tittade på Thomas.

- "Jo just det. Du tror inte du kan spela key-board i bandet också framåt sommaren, jag skall nämligen vara pappaledig". Håkan blev först helt stum och sedan sprack hela ansiktet upp i ett stort leende. Gerds ögon fylldes med tårar och Thomas syster Anna och hennes make satt helt förstummade och de såg dessutom lite besvikna ut. Deras dotter Wilma däremot blev eld och lågor över allt stojet och skrattade i kapp med sin morfar. Efter ett tag tinade dock Anna lite och gick givetvis fram och gratulerade sin bror och svägerska.

Skrivet av: Mads