|
En dåres julbetraktelser
 Den här julbetraktelsen började egentligen redan förra året
när jag och min admin talade om drömjulen och båda kom fram
till att
Wham-jul var något att eftersträva. Med Wham-jul menas
inte en jul med kubikmetervis hårspray och axelvaddar stora
som tefat, alltså de som man åker nerför backen med så
rumpan liknar en regnbåge efter några dagar. Det vi menar är
den jul som finns i
Last Christmas. En jul som firas med goda vänner som
glada skuttar kring i snön och gör snöänglar och med glimten
i ögat kastar snöboll på varandra och senare på kvällen klär
granen ihop och uppkrupna i soffan med varma stickade tröjor
dricker äggtoddy.
Eftersom jag är körsångare så består julrepertoaren av
mestadels traditionella julsånger såsom
Dagen är kommen (inte i denna versionen dock) och
Nu tändas tusen juleljus men på senare tid har även mer
moderna sånger som
Viskar en bön och
En stjärna lyser så klart smugit sig in i körpärmen.
Skälet till att det blir fler och fler moderna julsånger är
att alla artister med självaktning, dock ej alltid
självkritik, skall försöka sig på att göra en jullåt, alla
med sin speciella syn på julen.
I den ursprungliga julen fanns inte tomten utan då kom
presenterna med tre vise män. Jag har alltid undrat var de
tre ordinarie männen gjorde? Undrar hur diskussionen
var mellan de ordinarie männen den dagen: ”Nähä du,
nu är det minsann jul så jag tänker inte sitta på en
kamelrygg i en herrans massa dagar! Vi får skicka de vise
männen istället”.
De tre vise männen hade nog en ganska lugn färd på
kamelryggen och även om Tomten som med hjälp av
Rudolf med röda mulen far fram som ett jehu kan han nog
slappna av och inte behöva tänka på snöslask, kissnödiga
barn i baksätet, kö till McDonalds, plogbilar som är i
vägen, kvarglömda paket som ligger kvar på hatthyllan i
hallen och en mobiltelefon utan täckning. Inget, jag säger
inget, av detta förekommer heller i Chris Reas
Driving home for christmas. Nejdå, den skildrar en lugn
och sansad resa som utan missöden genomförs med ett leende
på läpparna.
Förutom bilkörning så har Chris även en annan koppling till
julen med tanken på att han fått ge namn åt den
sysselsättning som inträffar efter jul när alla klappar man
köpte för dyra pengar dagen före julafton nu bara kostar
hälften. Ryktet säger att ordet rea kommer från den
utförsäljning Chris var tvungen att göra den 26:e december
1986 när hans julskiva knappt sålde fler exemplar än vad som
ryms i en CD-växlare.
Trots att jultrafiken är väldigt jobbig är det ingenting mot
hur jobbigt det är att umgås med släkten. Hur många får inte
höra det som en kamrat till mig har fått höra sedan
barnsben: ”bråka
inte nu när det är jul”. Julen är nog det enda
tillfället, förutom i jobbet, där du tvingas umgås med
personer som du egentligen
inte tycker speciellt mycket om. Men det är bara att
bita ihop, annars kommer inte Tomten!
När man var liten var julklappsutdelningen det bästa på
hela julafton, man var helt nipprig och aldrig har väl
klockan gått så sakta som mellan Disneys julafton och tills
att mamma och mormor kom hem från julbönen och det blev dags
att dela ut paket. På min tid, när jag var barn, så delades
det ut ett paket i taget och nästa delades inte ut förrän
det första var öppnat. De julaftnar jag bevittnat på senare
tid har mest liknat ett utbrott av vulkanen Etna där papper
och snören flög som lava genom luften. Tomten kan ju av
logistiska skäl inte åka hem till alla utan delegerar ibland
ansvaret till andra tomtegubbar som tyvärr kan ha fokuserat
på att slå i glasen istället för att
vara lustiga.
Förutom julklappar består julen mest av mat- och dryckintag,
man äter köttbullar, Jansons frestelse och prinskorv,
dricker
snaps och
must. Efter all mat ger man sig på gottebordet
som består av choklad, nötter, skumgodis
och sockrad marmelad. All denna maten gör att
skinkan, på kroppen alltså, blir bredare och den
försvinner inte förrän nästa stora mathelg, påsken,
inträffar. Det är nog handlarna som bestämt att fastan skall
inträffa mellan jul och påsk, så att folk blivit av med sin
bilringar runt magen och kan börja frossa på nytt.
Förresten, är det därför det heter bilring, för att det har
med julen att göra?!
Nu verkar det nog som om jag inte är någon julälskare men så
är inte fallet. Jag älskar julen, särskilt om någon, gärna
Jessica Andersson, ringde på min dörr på
julaftonsmorgonen och sjöng ”All
I want for christmas is You”. Denna dofsing klär
garanterat bra i rött med vitt pälsbräm. Efter en lagom dos
julmys skulle vi sedan ta en lång promenad i ett gnistrande
vinterlandskap med ett kort stopp för en kopp choklad och en
prickigkorvsmörgås. Väl hemma i stugvärmen och efter att ha
gett varandra julklappar som båda verkligen önskat sig så
somnar vi uppkrupna i soffan i varandras armar medan Jussi
Björling sjunger
O helga Natt.
Vi har alla våra drömjular och även om det inte blir exakt
som ni tänkt er så vill jag önska er en
God jul och Gott
Nytt År!!
Eder julemand Mads
Blogg:
http://daresforsvarstal.blogspot.com/
 |
